Jag har FLYTTAT
Lyxiga fredag!
Nuförtiden är det en lyx att få sova åtminstone fyra och en halv timme i sträck.
Jag ringde min mor för att beklaga mig
över detta ok
(jag hade redan ringt min bvcsköterska
i samma ärende, men hon brydde sig självklart inte om såna pjåkigheter...)
då jag fick höra att jag var likadan, om inte värre,
när jag var bebis.
Jag vaknade tydligen var tredje timme
och vrålade ut mitt hunger
varje natt
sju månader i sträck.
Mor fick en shock.
Min storebror hade naturligtvis varit exemplarisk
och sovit hela natten i stort sett från början,
ett riktigt A-barn
men jag var tydligen en liten plåga...
...som nu har gått i arv ;)
Av nån anledning är den här sortens sömnbrist bra för att gå ner i vikt,
åtminstone för kvinnorna i min familj.
Så snart är jag där jag vill vara,
och hoppas stanna där!
Förra gången gick jag upp femton kilo och gick ner tjugotvå,
det var inget vidare ska jag säga.
Hursomhelst,
Sonen har bajsat tre gånger idag,
allaredan,
det är kanske inget märkvärdigt
men men.
Han diar jätteofta men har ändå redan hunnit proppa i sig en portion frukostgröt,
en burk grönskakspuré till lunch och till mellis en hel deciliter fruktpuré
och klockan är inte ens tre på eftermiddan.
Men han blir inte "smällfet" för det,
för han rör på sig konstant så fort han är vaken
jag tror han blir(är) hyperaktiv.
Vilket påminner mig om att jag måste hinna babysäkra
hela hemmet innan han kryper iväg nånstans!
Hjälp vad trött jag är,
och jag blir ännu tröttare av att skriva om det.
Psalmer
Här hemma har vi alla möjliga böcker,
vi har Bibeln och Koranen och filosofiböcker och spanska böcker och engelska böcker,
böcker om konst och böcker om musik,
böcker om katter till och med!
Men...vi ska snart döpa sonen,
och när vi tänkte på att vi måste välja en psalm kom vi på
att vi har ingen psalmbok.
Bortsett från den religiösa bristen som avsaknaden av psalmbok kan medföra
(som jag förstås inte hade en tanke på eftersom jag är av spansk-katolsk härkomst)
så tycker jag att det är dags för mig att bli lite mer allmänbildad,
mer svensk,
och köpa hem en sådan bok.
Men än så länge ska jag bara upp till bibblan och låna en.
Dagens citat
"Gud är kommunist"
J.J.
Veckans
Idag fyller grabben fem månader.
Det har gått så bra med smakportionerna så att han numera får nästan en hel portion gröt till frukost, en halv portion puré till lunch och nästan en portion gröt till, till kvällsmål.
Däremellan amning,
och eftersom jag fortfarande ammar minst sex ggr dagligen så åker mina hjärnceller ut genom titsen fortfarande också (som en vän så förträffligt förklarade varför man är lite dummare medan man ammar).
Därför lånar jag listor hos andra och svarar, för att det är så enkelt.
Den här har jag snott från en inte lika självgod bloggare som sist.
1. Hur länge har du bloggat?
Sen 2005
2. Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut en månad innan du själv börja blogga?
Då hade jag en mycket mindre och sämre dataskärm än nu så den bilden var inte speciellt bra.
3. Vilken var den första blogg du förälskade dig i?
Min egen
4. Hur känner du dig inför dina första blogginlägg, när du såhär i efterhand läser dem?
Ödmjukhet.
5. Hur många bloggar återvänder du till regelbundet som läsare?
Massor.
6. Av de bloggare du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar/t.ex. teknikbloggar, modebloggar, politikbloggar?
67,3% är dagboksbloggar, 78,9% teknikbloggar, 33% modebloggar, 65,2% politikbloggar och
115% bloggar om små söta djur.
7. Nämn en bloggare (obs länka) som verkar väldigt olik dig, vars blogg du tycker om?
Hon heter Charlotta men tyvärr har hon lagt av :(
8. Nämn en bloggare (obs länka) som verkar väldigt lik dig, vars blogg du tycker om?
Kan inte komma på nån så där på rak arm. Men Blommaland som jag länkar till härifrån har en sorts humor som tilltalar mig direkt.
9. Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?
Att det är kul.
10. Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?
Ja.
11. Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vare i din blogg, eller tänjs den gränser hela tiden?
Ja.
12. Nämn några saker som du aldrig skulle blogga om och varför?
Vad jag tror på, för mig är sådant privat.
Och om privata saker om mina närmaste eller mig.
Jag är personlig i min blogg, men inte gärna så privat.
13. I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse tror du?
I stor utsträckning för att få bekräftelse, lite som en ständig skrivövning och så lite som en ventil.
14. Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg?
Ungefär så som man kan känna en ur verkliga livet, om det är nån som är bra på att ljuga.
15. Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen?
Ja, och de är väldigt trevliga människor!
16. Tror du det kan vara skadligt för vissa personer att blogga?
Nej. Det är betydligt skadligare med rökning, fetma och exempelvis ignorans.
17. Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer eller i andra bloggar. Och isåfall: Hur har du hanterat detta?
Ja, jag har bett personen dra åt skogen och sen har jag raderat kommentaren om jag haft möjligheten.
18. Har du skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar?
Nej.
19. Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig?
Om hela texten försvinner från nätet utan att jag hunnit göra backup skulle det kännas väldigt jobbigt.
20. Tror du att du fortfarande efter två år bloggar? I såfall: Tror du att ditt bloggande förändrats då?
Ja. Det beror på om jag har förändrats, så ja.
21. Tror du att bloggarna har (eller kommer att ha) någon inverkan på vår kultur, eller är de en grupp människor som mest påverkar varandra?
Bloggen är en lika stor del av vår kultur som vilken kulturyttring som helst.
22. Avslutningsvis 1: Kan du sammanfatta kort vad ditt bloggskrivande har betytt för dig?
Mycket.
23. Avslutningsvis 2: Kan du sammanfatta kort vad bloggläsandet har betytt för dig?
Att jag tittar nästan inte alls på teve längre, vilket är jättebra!
24. Nämn 5 bloggare som du vill ska svara på enkäten.
Ullah, Lärarinnan, Cruella, The hustru och sen kommer jag inte på nån mer.
Dagens asgarv
Jag höll på att skratta ihjäl mig när jag såg den här killen på Myspace.
Lyssna och läs på hans sida du också!
:)
En del varelser bränner sig i solen
uppenbarade jag mig på öppna förskolan för första gången i mitt liv.
Det var faktiskt rätt kul! Jag var i alla fall på gott humör när jag gick därifrån med lust att komma tillbaks.
På väg hem brände jag ansiktet i vårsolen.
Det känns som längesen.
Långfredagslista (snott från en självgod bloggare)
Vilka är ditt favoritpar skor?
Jag går helst barfota
Vad gör du?
Skriver och gullar med min son samtidigt
När drack du sprit senast?
Sprit har jag nog inte druckit på ett par år
Har du lugg?
Ja, för tillfället. Mina vänner säger att jag haft alla frysirer man kan ha
(och att jag passar i alla ;))
Fest eller slacking?
Både och
Gillar du sport?
Sport tråkar ut mig men jag gillar att röra på mig
Vill du ha barn?
De två jag har och kanske något mer, men det får tiden utvisa
Vilka språk kan du?
Svenska, Engelska, Spanska och ett hemligt språk
Borde man få röka på pubar?
Det borde vara upp till pubägaren
Är du stolt över ditt liv?
Ja, allt annat vore tragiskt
Vilken låt lyssnade du på senast?
Infinita tristeza
(Manu Chao)
Vilken stad vill du åka till i skrivande stund?
Värnamo
Har du ngt djur?
Nej
Har du ngr trummor?
Ja, en leksakstrumma och ett par från Malaysia
Tittar du mkt på tv?
Nej
Har du varit med i lokaltidningen?
Ja, senast i Mitt i Bromma, angående min dotters kortidsboende i somras.
Har du varit med i TV?
Ja, eftersom jag har jobbat som nyhetsreporter
Vad kostar det du har på dig?
Ett par hundra kronor
Vilken färg har dina väggar?
Vita rosor
Vad gör du när du inte kan sova?
Tänker
Har du duschat idag?
Nej inte än, jag går fortfarande i pyjamas (klockan är 15:18), men jag har en bra ursäkt
Vad gör du om ett år?
Jag har absolut ingen aning, förhoppningsvis både jobbar (med annat än det jag jobbar med nu) och är föräldraledig
Brukar du läsa horoskop, isf brukar de stämma?
Ja och de stämmer aldrig
Brukar du svära mkt?
Ja tyvärr
Bästa fikat?
Svärmors
Det dyraste du äger?
Min hjärna
Favoritpålägg?
Inget speciellt
Vad är det för färg på byxorna du har på dig?
Blå
Vad lyssnar du på just nu?
Manu Chao på franska
Vad åt du senast?
Hemmasnickrad kycklingsallad
Hårfärg?
Mahogny
Ögonfärg:
Mörkbruna
Favoritmånad?
Just nu är det november
Favoritdag?
En solig dag
Choklad eller vanilj?
Choklad, för vanilj luktar sondnäring.
Vad har du för färg på tandborsten?
Rosa
Senaste nytt från mjölkfronten
Bebben är inte mjölkallergisk, om vi ska tro pricktestet (och det gör vi).
Han är helt enkelt en riktig torris. Så nu gäller det att smörja två ggr dagligen.
Men det gör inget,
hellre det än att jag ska hålla den här strikta dieten själv
och försöka leta efter mjölkfria grötar och försöka få i honom Nutramigen.
Den som någonsin smakat på Nutramigen vet hur jäkla äckligt det smakar...urk på burk.
Mina händer lär bli lena som en bebistjärt av allt smörj, bra.
Shit, jag hade tänkt skriva ett intelligent inlägg
när jag loggade in på min blogg. Men jag kan inte.
Så fort jag försöker formulera mig någotsånär
går det åt skogen.
Hade tänkt säga något om att det inte krävs ens att hälften av invånarna
är halvkorkade för att allt ska gå åt helvete,
bara de är överens.
Men när jag läser meningen kan jag inte se
vad det var som var så bra med min tanke...hm...
Snön faller friskt, men när ska gratulationerna hagla?
Här vaknar man på sin trettiofemårsdag och allt är vitt!
Vart tog våren vägen?
Vi får nog testa den nya (begagnade) vagnen i vinterterräng.
Även om ett par hjul är lite vingliga
känns det som att jag gjorde världens kap
när jag köpte gossens mörkblåa Emmaljunga Viking på nätet.
Hon som sålde den till mig vågade skicka den från Göteborg utan postförskott ellet nåt
och vänta på att jag skulle sätta in pengarna på kontot,
det var snällt! Eller dumt, om jag inte hade betalat, men det har jag.
Hursomhelst, maken hämtade den igår
och den är såååå fiiiiin!
Och så skickade hon med en insats, för bebben är fortfarande liten, och hon skickade med två stycken
sittdynor/åkpåsar i olika passande färger, och en skötväska (fast jag har redan en som passar och som jag är nöjd med) och ett regnskydd, och en nätkasse. Ja just det, och så flera bra reflexer!
Alltså jag är så nöjd nu så jag nästan spricker!
Frågan är bara om de här vingliga hjulen verkligen kommer att hålla hela barnvagnstiden.
Jag har slitit och dragit i dem och det verkar så,
men det skulle kännas bra att veta att jag köpa ett par nya ifall att.
Grabben har fortfarande utslag,
trots mjölkfri kost.
Imorgon är det dags för pricktestet
och redan i eftermiddag är jag närmare fyrtio än trettio.
Kära nån
vad tiden går,
det snöar än.
Tappa musten på glas
därför får jag ha mina liter i fred.
Jag borde förresten köpa på mig så jag har ända fram till maj,
minst.
Jag har blivit gaggig (eller har jag alltid varit det?)
Mjölkproteinöverkänslighet
Han ska göra ett pricktest här framöver.
Så fort jag slutade med modersmjölkersättningen
försvann de hemska utslagen på bål, armar och ben.
Fast sen kom de tillbaks i mindre skala.
Nu dyker de knappt upp, för jag har ändrat kost till så mjölkfritt jag bara förmår.
Det är lite svårt att hålla dieten, man får nästan inte äta ute för man vet aldrig vad
restauranger stoppar i maten.
Så nu har jag lite mer att bekymra mig för,
som om jag inte hade nog.
Men jag försöker se det från den positiva sidan,
grabben både ser ut och mår mycket bättre nu,
och jag går förhoppningsvis ner de envisa kilona jag vill bli av med
snabbare
om jag undviker alla mjölkprodukterna.
Å andra sidan...jag har ett par bekanta som är veganer och inte gick hon ner mycket efter sin graviditet ändå...
Å andra sidan,
är vikten mitt allra minsta bekymmer just nu.
Jag önskar snarare att det bekymmret var viktigare
jag önskar
att jag inte hade värre att tänka på
helt enkelt.
Jag tänker på samaritsubbor och andra liknande individer
ja då är det illa ställt.
Apan Per-Henrik
Sonen fick en urgullig apa i present av en kompis.
Och nu när har han börjat intressera sig för den,
ta i den, prata med den och smaka på den
så tyckte vi
att apan måste ju få ett namn!
Sagt och gjort,
vi har döpt sonens apa
till
Per-Henrik.
Efter en mycket framgångsrik trollkarl.
Mer saker jag glömt/förträngt
framförallt på kvällen.
Oftast håller det på mellan 17-19:30,
dvs när resten av familjen är som mest trött efter en hel dags bestyr, skola etc.
Och det finns inte mycket att göra, mer än att kånka runt på den lille,
tills han lugnar ner sig
och däremellan försöka få i honom flaskan eller tutten
för det blir han också lugnare av (att vara mätt).
Jo, jag hade förträngt hur jobbigt det här är.
Å andra sidan är jag bättre rustad idag än
jag var för nio år sen.
För nu vet jag att det inte är någon fara, och att det går över.
Och så har jag lärt mig och använder öronproppar.
Jag menar,
jag har ju grabben framför mig och skulle se om något var riktigt fel,
och då behöver jag inte höra larmet rakt i örat.
Men det är tröttsamt ändå.
Sen, på morgnarna
när han precis vaknar och är på gott humör
när han just slagit upp ögonen
och ser på mig
och han ger mig dagens första leende
då kan jag inte fatta
begriper inte
hur han kunde vara så ledsen kvällen innan
eller varför jag kände en sån hopplöshet mitt i skriket.
(fast det här sista är inget jag glömt eller förträngt,
det är något jag aldrig tidigare upplevt
eftersom mitt första barn var/är så annorlunda,
hon log aldrig då)
Dagens favorit
Andra saker jag glömt/förträngt
som till exempel
inatt och idag.
Sen har han bara sovit 45 minuter på förmiddan och 45 minuter nu på eftermiddan.
Gäsp!
Amningsidéer
Men har ni hört talas om
"stå-amma"?
Det är ett nytt grepp som jag hittat på (jag har ingen aning om andra gör det)
när inget annat funkar,
exempelvis skrikiga kvällar.
Man bär runt på bebin och liksom stå-ammar,
precis som det låter.
Och det funkar,
men vad man blir trött i ryggen!
En alldeles vanlig baby
Han diar, han rapar, han kräks,
han kissar och bajsar och pruttar.
Däremellan jollrar han glatt eller skriker som en tok
(och shit vad man får ont i huvudet av det,
jag hade glömt/förträngt hur det var).
Eller så glor han intensivt på allt möjligt,
förutom mamma och pappa,
mest textilier och mönster
och så tapeter förstås (om de har mönster).
Och nu vill han stoppa saker i munnen,
inte bara händerna längre.
Men han blir lite frustrerad
för än så länge
vill han mer än han kan.
Hoppsan,
jag kanske ska skylla på chili con carnen jag åt igår
hmmm
för nu bajsar han igen...
...eller så är det bara det
att han är
en helt vanlig bebis.
Får inte sjunga
om vad som helst
och med vilken röst som helst.
Men jag får inte sjunga
alls
sonen tycker inte om det, och blir så arg så.
Undra varför ;)
Ett bråk
vad det handlar om.
Ibland handlar det om så mycket mer,
och rör upp så mycket djupare...
Den typen av bråk är svårare att lösa.
Förmodligen kommer de som diskuterar
(eller en av dem)
bara attt ta upp vad bråket ser ut att handla om.
Men aldrig vad det egentligen rör
på djupet.
För sånt är det alldeles för farligt
och skrämmande
att tala om.
Mitt livs soundtrack
Så fort jag sätter på Bob Marleys Exodus på cd-spelaren
infinner sig ett skönt lugn innanför mig.
Och den verkar påverka alla!
Häromdan t ex
kom husvärden med kompanjon för att fixa lite skavanker
i vår lägenhet.
Exodus snurrade i spelaren, och självklart började de nynna till låtarna.
När jag skulle föda lillgrabben
var Exodus en av skivorna vi hade med.
Den var på när läkaren som slutligen "grävde" fram sonen
kom in i förlossningsrummet.
Det fanns ju en överhängande risk för akut kejsarsnitt,
men
då utbrast han med ett leende:
"Till den här musiken
kan ingenting gå fel!"
Och det gick ju faktiskt riktigt bra till slut.
Fast sonen föddes till en av de andra skivorna.
Just det,
en annan gång ska jag berätta om förlossningen.
En annan gång.
Dagens ord
brukar tillskrivas pornografisidor på bland annat
internet.
Den som är fri från skuld...
(Jag får nog inte ens kasta ett sandkorn)
Dagens citat
livet ut,
medan andra verkar ha varit kärringar
sedan födseln"
Moi
Han sover
Ja, tänk er! Internet som är så farligt och beroendeframkallande. Man blir en mycket sämre människa av att sitta och hålla på med internet. Och inte har man några riktiga vänner kvar, de enda som finns kvar är några trasiga människor, om de ens kan kallas människor,
som man sitter och chattar med timme ut och timme in.
Nåja, inte sitter jag timme ut och timme in och chattar med Någon. Jag har lika lite tid att sitta här som att sitta och skita på toaletten i fred...men men. En del verkar ha den tiden.
Hursomhelst, eftersom jag är en av dem,
usch usla människorna
som gillar internet, bloggar, facebook, poesisidor, chattrum och msn,
trots att jag alltså inte ens har tid med det,
så tänker jag nu utnyttja att grabben sover
och uppfylla en utmaning jag fått av en av mina trasiga-låtsas-kompisar-på-nätet.
Den går ut på att skriva sju sanningar om sig själv.
Jag har fått för mig att jag skrivit något liknande tidigare,
men here we go!
-Jag är väldigt skeptisk till nya människor. De flesta skulle säga att jag är oerhört social och har lätt för att prata med folk. Och visst, jag får lätt kontakt med andra människor och kan hitta på bra samtalsämnen och så.
Men jag är samtidigt väldigt restriktiv med vilka jag gillar.
-Jag är en notorisk nejsägare. Bara för att få reda på hur det kan ligga till annars så håller jag kompulsivt inte med den jag diskuterar med. Det sker per automatik att jag säger emot, jag kan inte hjälpa det.
Särskilt drabbad är min man, som inte blir klok på mig för det tar alltid en stund för mig att erkänna att jag egentligen håller helt med honom...eller inte.
-Nu ska jag skriva något som ingen vågar men jag vet att alla gör,
det har jag sett bland annat när jag åker buss.
Jo, ni som sitter ensamma i era bilar, ni gör det allihop har jag sett.
De flesta människor gör det aldrig in public,
inte jag heller förstås, men ändå:
Jag äter xxxxxxxxor ibland.
(jag var tvungen att censurera mig själv, annars är risken stor att jag uppfattas som alltför gränslös,
vilket kan vara ett alternativ till denna tredje sanning?)
-Jag bor i en stad men längtar ständigt till landet.
Helst vill jag bo någonstans där man bara träffar högst några få människor i veckan och där det råder absolut tystnad förutom naturens ljud.
-Jag är inte rädd för mörker men är livrädd för tjuvar och annat löst folk.
Jag tror det beror på att vi hade inbrott i huset när jag var liten och att jag var den första som kom hem och upptäckte det. Det skedde på en förmiddag.
-Jag har uselt lokalsinne. Jag hittar inte ens i mitt eget kvarter, så när jag är ute och promenerar håller jag mig alltid på samma stråk om inte någon annan är med mig som kan hitta hem.
-Jag är en siffernisse. Jag är inte familjens matematiker, men jag är familjens ekonom och därför har jag blivit rikare än till exempel båda mina föräldrar, trots att de hade mycket bättre förutsättningar från början
och trots att jag har ett lågt betalt jobb.
Så, ingen lyxfälla för mig!
Aj!
Mjölkstockning!
Vilken pers det är att amma,
det kommer för mycket mjölk, för lite mjölk,
för ofta, för sällan,
det läcker,
man blir trött,
man blir hungrig
och nu det här.
Häromnatten kunde jag inte sova alls,
fastän han sov som en stock i säkert minst sex timmar i sträck,
jag hade feberfrossa på grund av stockningen...
...och än är det inte riktigt bra.
Kaffe med dop
och det känns riktigt riktigt bra.
Nu ska vi äta currykyckling med ris,
det är ju fredag.
Leve bloggen!
Och det kan ju stämma,
för jag bloggar inte mycket, varken här eller där.
Av många anledningar,
den främsta är inte tiden.
För tiden finns alltid för den som kan och älskar att skriva.
Det är den känslomässiga orken som fattas mig.
Vadorkar jag svamla om?
Ska jag älta allt om igen en gång till?
Vaddå om? Inte något nytt i alla fall.
Eller jo,
faktiskt lite nytt,
för han har börjat resa på huvudet när han ligger på mage,
och han jollrar
på skånska tycker jag det låter som,
inte vet jag var han har fått det ifrån,
men jollrar gör han väldigt ofta och gärna
och skrattar också en massa,
och somnar ifrån bråk och bekymmer.
Han är inte intresserad av sånt.
Han vill ha värme, kärlek, prat och tutte.
Och så att någon kommer och byter blöjor förstås.
Och att någon hjälper till att somna när det känns svårt,
helst i famnen.
Jag lär mig ständigt,
har nyligen till exempel
blivit en fena på att byta blöja utan att få pojkkiss på mig.
På tal om trollen
det stiger en välkänd odör
från bebistittern.
Leve bloggen!
Songbird, Sidebird och Efterbird
Ett jättebra band!
Min man Songbird är kvinnan i mitten.
Vad ska hon göra?
Hon kan bli tandborste.
Dagens citat
"Det är ingens fel
att två trätar"
S.L.
Agneta Sjödin
(det var vad jag sa när min man undrade
om det fanns någon som alls levde i fas med tiden...)
Dagens citat
bara för att komma fram
till att
allt
är mitt fel"
S.L.
Dagens slogan
Dagens favoritinlägg
Finns hos Songbird
(det är nästan lite kristen humor över det,
ja kanske till och med USA-kristen!)
Nyårscitat 3
S.L.
(knappast om du inte illustrerar dina texter,
och tyvärr är det väldigt svårt att få med illustrationer i kommentarsfältet)
Nyårscitat 2
nästan alla kan bli det."
(som svar på varför porrdebatter är så ointressanta,
om ni frågar mig)
Nyårscitat 1
S.L.
God fortsättning
Jag orkar inte blogga, eller jo,
jag orkar kommentera hos andra och vara lite småjobbig.
Men jag orkar inte skriva jätteintressanta inlägg själv,
för jag har inte så mycket hjärna
för tillfället
för jag sover alldeles för lite
och då är det
mycket mycket lättare
att kommentera hos andra
och vara sådär småjobbig.
Men snart börjar ett nytt år!
Som sagt var.
Just det
Jag drömmer
drömmer jag ofta
att jag får sova flera timmar i streck.
Sen vaknar jag,
alldeles för tidigt
och trött
som vanligt
nuförtiden.
Nästa ledtråd
Fårö, maj 2005
Kanske var man påverkad redan då?
Goda vänner, på riktigt
inte skulle vara riktiga vänner, eller att de skulle vara en ersättning för the real life
att de har katastrofalt fel.
Under de åren jag har varit ute på nätet har jag fått några riktigt goda vänner,
som lyssnar, som går att snacka med,
som är roliga, intelligenta och väldigt varma människor.
Tre av dem har jag sedan träffan IRL, som det heter,
och de har varit precis sådär trevliga och goda vänner "på riktigt" också.
När vi nu fick en son kom det flera paket på posten.
En del var från gamla vänner till mig,
och vänner till min man.
Och så kom det ett till paket häromdagen.
Ett stort grönt paket adresserat till lille E,
från "tre beundrare"
stod det på avsändaren.
Och oj oj! Vilken fin present han fick!
Om vi nu fixar fotokameran
(vi har inte kunnat ta stillbilder och bara filmat på sistone)
och tar några bilder
och lägger ut något här på bloggen,
snart,
får det bli på sonen i sin finfina utstyrsel,
innan han vuxit ur storleken!
;)
Paj
Den var jättegod och räckte både till lunch och middag i två dagar!
Perfekt present till stressade småbarnsföräldrar.
Kul Jul?
bara vi
den lilla familjen,
det är inte roligt inte när man inte väljer det själv
utan gör det för att man måste,
för att vi inte har något val i år.
Det hade varit en helt annan femma att verkligen välja detta.
Och så det här med julklappar,
barnen måste få något,
med vad?
Hur ska jag
hinna med?
Igår, till exempel,
hade vi tänkt köpa kaffe på mackedonken i förorten
men vi kom inte ens in i lokalen
för det var så mycket folk.
På affärerna var det dubbelt så mycket folk!
Ingenstans man vill vara med en femveckors gammal bebis...
...internet julklappar är kanske en idé...
Eller så blir det pengar på kontot,
så kan vi ge dem julklapparna sen,
när vi har tid och ork.
...vem vet,
vi kanske har det bäst av alla i slutändan?
Det blir väl vad man gör det till.
Men just nu känns det inte ett dugg kul med Jul,
faktiskt,
mest trist och lite sorgligt.
Störd uppmaning
Jag har en nanosekund över så jag ska försöka anta Mymlans uppmaning,
här kommer den:
1. skriv ditt namn med lillfingret:
lalanda
2. skriv ditt namn med armbågen:
löoslosanjmdfas
3. skriv ditt namn med pannan:
lswolswdfqa
4. skriv ditt namn med hälen:
klaqzolasnhjedaq
5. skriv ditt namn med näsan:
lqlandea
6. skriv ditt namn med örat:
klasl.asmn da
7. skriv ditt namn med munnen:
landa
8. skriv ditt namn med ballen/muttan :
jag försökte men höll på att ha sönder hela datormöblemanget så det blev inget alls.
Jag uppmanar Elin, Songbird, Lärarinnan och de som vill att göra den här grejen.
Laptop
Jag har en ny favoritblogg
Ibland är det sant
(Det spelar ingen roll att man haft en A-kupa från början)
Dagens citat
Charlotte Perelli
(Mina växte på väg hem från Hemköp...)
OJ
Segt i huvudet
eller något i den stilen,
och tankarna bromsas innan de når fram till fingertopparna
någonstans vid armbågen fastnar de.
Vår son vaknar cirka var tredje timme och ska äta upp mig,
och bytas ibland.
Det känns som att jag sover,
men jag vet inte riktigt hur.
Vi delar på "ledigheten",
maken och jag.
Jag är bara delvis mammaledig eftersom jag jobbar hemifrån
och det är ganska svårt att ordna det på något annat sätt.
Men det går
att göra så här.
Men det är segt,
och grötigt.
Och långsamt.
Men det är också bra
för det gillar sonen,
att det inte händer mycket.
Han är en insupare,
inte bara av bröstmjölk,
utan av allt möjligt,
mitt ansikte,
hans pappas ansikte,
hur min bleka arm sticker plöstligt fram ur den mörka tröjan,
hur lavalampans röda bubblor
bubblar upp och ner,
hur de många ljusen på adventsljusstaken lyser,
hur det skiftar i sovrummet
när jag drar ifrån gardinerna på morgonen,
hur det snurrar till ifrån teven
när storasyster tittar på film.
Han vrider helt på huvudet
om jag pratar från andra ändan rummet,
kollar efter mig
eller efter mina bröst kanske,
om han är hungrig.
Nu är han större,
fast inte ens stor än,
men nu vill han vara vaken mycket längre.
Särskilt på förmiddan
kan det gå flera timmar utan att han ens gråter eller äter,
och inte sover,
utan bara är
och tittar
på allt han kan fokusera blicken på,
insuper
som sagt
allt.
Min söta lilla pojk,
för dig är jag gärna
och länge
hur seg som helst.
Växande kärlek
Det är en väv av bröstmjölk,
blöjbyten och klädbyten,
upp mittinatten, äta uppvärmd mat,
ta hand om stora tjejen också,
nu vaknar lillgubben igen,
nu skriker han lite högre,
men kolla så söt han är!
Idag hinner vi nog med en promenad också,
sånt tur att vi får hjälp av släkten eller hur?
Ja nu får man i sig mat,
och han också,
och hon också,
och nu måste jag bara få ge dig en puss
på de där pyttesmå händer
fingrarna såg först ut som små stickor
men nu börjar de bli vitrosa och runda.
Du kissar på väggen,
på tapeten
bakom skötbordet.
Jag måste hänga upp något skydd där.
Jag är fullständigt kär igen.
(Mamma hade rätt,
kärleken växer ju fler barn man har
det blir bara mer och mer av den)
Tackar tackar
Den fjortonde, i onsdags morse,
hände det
att vår gosse nedkom till jorden.
Vi är jätteglada och lite trötta och enormt fyllda av förundran allihop härhemma.
Och mjölken har kommit nu
den också.
November har i ett nafs
blivit
en väldigt fin månad på året.
Nej, nej
men snart
väldigt
väldigt snart.
Beräknat förlossningsdatum
för det händer absolut ingenting.
Tålamod
Äsch ingenting hjälper
Jag ska avslöja att vi var inne på ett falsk alarm för ett antal dagar sen,
blev undersökt och så vidare.
Då frågade jag barnmorskan hur länge hon trodde att det kunde dröja
och hon svarade att det kunde ske inom en vecka.
Jag tror på henne,
det är därför jag inte tror att jag kommer att gå två veckor över tiden.
Det var bra med en generalrepetition förresten.
Datum är beräknat till imorgon,
men man vet ju aldrig.
Jag har inte haft några "känningar" på ett tag.
Nionde november
jag kan med andra ord inte ha räknat fel
när jag säger att det nu är två dagar kvar.
Eventuellt förstås.
För här händer det naturligtvis
absolut ingenting.
Trots kärlek, annanas, pepparkakor, mycket vila (idag har jag sovit tio timmar inklusive kisspauser)
promenader, uppochner trappgående,
mer promenader,
heta rätter (ja curry också Lärarinnan),
igår sprang jag (så snabbt en jättepingvin kan springa)
till bussen...
...nä,
här händer det ingenting alls.
Antingen kommer bebin mitt i natten den tolfte,
vilket är sämsta dagen i veckan eftersom stora tjejen med sina särskilda behov
är hemma och jag måste få hit rätt sorts barnvakt
och maken jobbar natt
och han måste också fixa avlösning och
oj oj oj så klart det kommer att hända då
bara för att göra allt superstressigt.
Eller så kommer bebin närsomhelst.
Helst idag tycker jag,
men
det är inte jag som bestämmer.
Arla morgon
nuförtiden
att jag har tid
för mig själv en stund.
Än så länge.
Tre dagar kvar
sägs det.
Men är inte söndag om fyra dagar?
Tänk om jag räknat alldeles fel!
Babyfilten är klar
Nionde månaden
Sjunde november
på morgonkvisten
frost.
Nu känns det som att magen
hänger
nånstans nere vid knäna.
Fyra dagar kvar till beräknat datum.
Städa
Observation
Det här är ingen graviditetsblogg.
Det här är en av mina bloggar
och den handlar om allt möjligt,
ibland är den till och med intressant.
Du "Mattias" eller vad du nu heter,
läs på innan du tycker en massa strunt
eller lägg av med att tycka,
tycker jag.
Damm
Igår fick jag en boxarnäve i urinblåsan
och en spark i luftstrupen
samtidigt.
Någon sträcker på sig
och har det bra därinne.
Fem dagar kvar till beräknat datum.
Höstpromenader
men inget mer.
Radhuset hade
bara en toalett.
Men det var väldigt fint!
Veckan ut till beräknad förlossning.
Förhandsvisning
Nu har jag haft kraftigare förvärvar i flera veckor och ingenting händer.
Det är ungefär samma tid varenda kväll, kring åttasnåret
så håller de på en stund och sen inget mera.
I förrigår hade jag en som varade hela fem minuter,
och då tänkte jag "NU!! Nu är det på G!"
Men näe, det hände ingenting efter det.
Det är så ospännande!
Idag ska vi gå och titta på ett radhus.
Inte för att vi har råd att köpa det överhuvudtaget,
men det råkar vara visning på ett ställe där vi har gått förbi flera gånger och tänkt
"Här skulle man bo",
det är bra att kolla hur ett sånt hus ser ut inuti
tänkte vi.
Sen kan man antingen avfärda den idén helt
eller bygga upp en dröm för framtiden,
när möjlighet ges.
Dessutom,
det fina radhuskomplexet ligger på en höjd här i närheten,
så vem vet?
Att gå på visningen kanske sätter igång förlossningen.
Söndag
Nu är det bara sju dagar kvar till beräknad förlossning.
Bara...
Gråten kom
kom gråten.
Jag tror det var under en utandning,
som jag kom på vad jag blev vittne till inatt.
Mannen som tappade besinningen kan inte ha skadat någon annan,
i alla fall inte allvarligt,
eftersom det aldrig kom nån ambulans.
Men det var ändå fruktansvärt att se
hur någon kan tappa kontrollen så kolossalt.
Ja, det var läskigt,
och det var läskigt att se det ensam.
För även om jag kan berätta om det för min man,
någon vän och här på bloggen,
så var det bara jag som såg det hända.
Kanske att någon annan granne på min sida av gatan också såg,
men det vet inte jag än och jag har ingen sådan kontakt med dem.
Så när jag andades djupt
mitt i mina yogaövningar
släppte det,
tankarna och känslorna for i väg
fria
och kom tillbaks med full kraft.
Vilken ångest den där mannen visade inatt!
Usch...
...det verkar som att ingen har varit där sedan händelsen inatt.
För lägenheten ser exakt likadan ut,
krossade rutor och sönderslaget allt,
även skräpet nere på gatan är kvar,
och samma lampa har varit tänd hela dagen
och nu på kvällen.
Vad hände med honom? Undrar jag.
Vad kommer det att hända sen?
Jag har funderat länge idag,
och jag tror tamejfan att han var ensam.
Jag tror inte det var två mansröster,
utan bara en enda röst
fullständigt ångestladdad
och ensam.
Någon som mår sämre
än jag överhuvudtaget kan föreställa mig.
En händelserik natt
jag har inte fött något barn.
Det är mina grannar tvärsöver gatan som var händelserika.
Jag vaknade klockan 03:11 av att en mansröst vrålade "släpp mig! släpp mig!" samtidigt som jag hörde en annan mansröst men inte vad denne andre sade,
samtidigt som det hördes dunstar och brak.
Jag kunde inte uppfatta varifrån ljudet kom, men det slutade inte.
Så jag gick upp och kollade ut på gatan, hörde allt men såg ingenting.
(Min man låg och snusade under tiden,
jag tror chansen är stor att han kommer att fortsätta sova så här gott även när vi fått vår bebis:)
Hursomhelst,
jag såg att några av mina grannar mittemot hade gått ut på sina balkonger,
så då ringde jag polisen,
fortfarande ovetandes om vart ljuden och skriken kom ifrån.
Jag berättade att det lät hemskt och de talade om för mig att en patrull redan var på väg.
Bra, tänkte jag, då är det fler som har ringt.
Strax innan polisen kom fattade jag äntligen var det hela utspelade sig,
det var i en av lägenheterna mittemot, på sjuttiotalslängorna.
En granne hade tappat all besinning och stod och slog sönder balkongdörren, balkongfönstret,
gardiner, slog på dörren mot balkongväggen och skrek och vrålade och hade sig.
Jag satt gömd bakom en av mina blomkrukor och bad till Gud att det inte låg någon där
på balkongen bakom dörren som han slog igen gång på gång,
för isåfall var den personen redan död...
Det kom inte mindre än tre stycken bilar.
Sju poliser stod nere på gatan och dividerade en kort stund,
fem gick bakom krönet mot lägenheten och två kvinnliga poliser stod kvar.
Efter en stund små sprang de två och hämtade en sån där låååång batong och
en stor plastsköld som polisen brukar använda vid kravaller.
Efter ytterligare tio minuter kom två av poliserna ner och åkte iväg.
Jag tänkte att de hade nog fått läget under kontroll och att de här två behövdes
någon annanstans i den snöiga natten.
Inte förrän klockan var fyra kunde jag somna om.
Jag har ingen aning om vad som hände med de som var i bråklägenheten inatt.
Men så här i morgonljuset ser jag att balkongen är fullständigt demolerad (undrar hur det ser ut inuti)
och att det ligger en del bråte som någon har slängt nere på gatan...
Det är riktigt läskigt att leva.
Tänk om jag kunde plocka fram en trollstav
och vips trolla bort allt det onda!
Åtta dagar kvar till beräknad förlossning.
Andra november
med strålande solken
där ingenting nytt händer ännu.
Nio dagar kvar till beräknad förlossning.
Humöret sjunker
vemsomhelst,
kommer och klagar hos mig för att
den personen är trött,
eller sover dåligt,
eller har ont någonstans i kroppen,
eller känner sig lite nere,
eller känner sig lite nervös inför förlossningen
eller nervös över hur det är här hemma
lovar jag och trippellovar att
jag kommer att plågsamt
bita av huvudet på den personen,
vem det än må vara,
och äta upp det låååångsamt.
Tio dagar kvar till beräknad förlossning.
Annanas, pepparkakor och kärlek
Jag har aldrig förr fått höra
att jag är vacker
så ofta som de senaste månaderna.
Mannen jag gifte mig med är helt enkelt toppen.
Idag ska jag förresten köpa annanas och pepparkakor,
det kan tydligen hjälpa.
Elva dagar kvar till beräknad förlossning.
Kolhydrater
att man bör ladda med kolhydrater inför den stora dagen.
Så därför sitter jag nu här och dricker mitt morgonkaffe
med godis som frukost,
för godis är väl kolhydrater
eller hur?
Tolv dagar kvar till beräknad förlossning.
Inget
bara en fortsatt känsla
av bajsnödighet.
Till alla deppiga
Till alla som är nere.
Önskar att jag kunde bjussa på en kopp varm choklad också,
men jag är inte bättre än så här sur för tillfället.
Här läste jag hursomhelst ett uppmuntrande inlägg,
hos Mymlan.
Tarmtömning
men jag finner inte bättre uttryck just nu.
Jag har hursomhelst hört att det är
ett tecken på den annalkande förlossningen,
undrar hoppfullt om det kan stämma!
Tretton dagar kvar till beräknat datum.
Sömnlös i Västerort
Ännu en vidrig natt
av smärtor
och kissnödighet
har passerat.
Vad gör man inte
för att få vara med om detta magiska,
miraklet
att få se
en sprillans ny liten människa
komma till jorden?
Fjorton dagar kvar
till beräknad förlossning.
Femton minuters plåga
inatt sov jag skitdåligt.
Inte nog med att jag varken kan ligga på rygg
eller höger eller vänster (pga höfterna),
eller att jag måste kissa varannan timme.
En granne stod nere på gatan
och bråkade med nån kompis eller vem det nu var
och väckte mig,
halv fyra på morgonen!
Jag tände lampan
och ställde mig upp
så att hon skulle få se siluetten
av sin gravida och mycket
mycket arga granne.
Hon gick genast in.
Men då hade hon hunnit gasta
i femton minuter
därute på gatan.
Nåja,
nu är det bara
femton dagar kvar
till beräknad förlossning.
Nittonhundraåttionio
1989 flyttade jag från Spanien till Sverige.
Då var jag sexton år.
Sexton,
så många dagar är det kvar
till beräknad förlossningsdatum.
Fortsatt dimma
på morgonkvisten
mindre löv.
Saker jag tänker på
How to avoid
a hemorroid.
Ordning och reda
idag kommer lönen.
Fortsatt dimma.
Idag är det även
sjutton dagar kvar till beräknad förlossning.
Dimma
Dimma på morgonkvisten,
och en skata.
Aderton dagar till beräknad förlossning.
Nitton
Idag är jag riktigt förvirrad,
det blir värre för varje dag som går
och jag undrar hur länge det ska vara så här.
Tur att jag kan en massa saker på ren rutin!
Känslor
till höger och vänster och upp och ner.
Just nu är jag mest ner, kanske har det med tröttheten att göra.
Hursomhelst, igår såg jag en jättekonstig dokumentär med Quentin Tarantino och nån sångerska som jag såklart inte känner till eller vet ens vad hon heter.
De satt och diskuterade skapande och ångest,
den som pratade mest och snabbast var såklart Tarantino.
Han beskrev skapandet och filmandet av Kill Bill som att bestiga världens högsta berg.
Och så tänkte han, vad ska jag göra sen? Han hade inget omedelbart svar på sin egen fråga
(fattar ni hur konstigt det var att se på karln medan han pratade med sig själv i rutan i 220 knyck?)
men han svarade sig själv ändå,
genom att säga att han kunde väl hitta ett nytt sådant berg
och sen bestiga det,
igen.
Men så malde de på,
utan att någonsin gå djupare in på vad det var...som är så svårt...med skapandet.
Bara att det är jobbigt.
Sen fick man se tjejen stå och spela piano och Tarantino som tittade på och skakade lite på huvudet,
så där som man ska göra på konsert om man vill se lite lagom tuff-diggande ut.
Vad vill jag säga med hela det här inlägget?
Jag vet inte,
men känslorna svallar
och Kill Bills Uma är gravid i filmen,
och hon är mamma till en flicka.
Och man kan lugnt påstå
att hennes (Umas)
känslor svallar också.
Men jag tänker inte döda någon.
Nu går det fort
92 procent av alla barnen föds mellan igår och vecka 41+6 dagar.
Inte alls nervös och trött på att vara gravid samtidigt,
oh nej
inte alls.
Idag ska jag gå på ett ytterst viktigt möte,
så jag kniper,
i alla fall hela vägen dit.
13
Var bara uppe för att gå på toa alla dessa gånger jag måste göra det nu förtiden,
däremellan sov jag.
Sen gick jag upp på riktigt, tog en dusch, fixade kaffe,
hämtade tidningen
och låg där nån timme till.
Nu sitter jag här vid datorn
och lyssnar på Tom Lehrer på stereon.
Jag är inte sur längre, bara trött!!??
Det känns som om magen har blivit ÄNNU STÖRRE!!!
AAAaaaahhhhhhh!!!
Dagens citat
tror jag"
M.R.
...och surheten försvann som av ett trollslag,
i alla fall för en stund
:)
Inte lätt
Jag är sådär trött som man bara är ibland, när man inte vill träffa någon
men ändå behöver närhet
kärlek
och mat.
Just mat är vad maken håller på att laga just nu.
Han lyssnar på nån snuskigare variant av dansband på vår nya köksstereo
(den som vi ska ta med till förlossningen).
Jag sitter här och spelar, surfar
och lyssnar på spansk depp-rock på högsta volym på lurarna
och surar.
Det borde finnas roligare saker att göra när man är barnledig en hel helg,
annat än att sitta här och sura menar jag.
Men inte idag.
Jag är tung, trött,
sur ja och lite småhungrig konstant.
Jag vill allt men ingenting
och det är svårt
för inte är det så synd om mig heller.
När är det synd om en som är så sur?
Nä, det kan inte vara lätt att vara i min närhet idag.
Tur att ni slipper...
Mer om föräldraansvar
Utmanad del 1
Jag ska göra en lista på åtta saker jag aldrig kommer att ge en chans,
men eftersom jag är så trög i både huvudet och magen för tillfället
så tänker jag ta en sak i taget.
Men hörni,
det här är skitsvårt för mig!
Det är knappt något jag inte ger en chans...hursom,
nu kom jag på nåt,
här kommer den första:
Högtids- och årstidsbundna gardinuppsättningar.
Det går bortom mitt förstånd hur man kan hålla på att ta upp och ta ner gardiner minst två gånger om året max oändligt många gånger på grund av högtider eller årstider.
Vill man ha rena gardiner är det bara att tvätta de man har.
Dessutom är de allra flesta jul- och påskgardiner och annat helt gräsliga.
Vill man ha pynt är det bara att pynta på,
man kan t ex hänga eller klämma fast nån tomte på den befintliga gardinen.
Jag älskar mina gardiner, jag tycker att jag har väldigt bra smak när det kommer till gardiner
och skulle jag tröttna på just de har jag upp eller skulle de bli blekta
då
skaffar jag nya och byter.
Men inte annars, never.
Dansbandsmusik
heter Christer Sjögren?
Dansbandsmusik är störst,
oavsett om vi vill det eller ej.
Nu har den kommit hem till mig också.
Min man har lånat hem en skiva med Sven-Ingvars på biblioteket,
den heter "I Frödingeland" och svänger faktiskt riktigt bra!
...hjälp...vad säger jag?
Inte nog med det,
häromdagen rattade jag runt i min nya radioapparat och fick in Radio Viking.
Radio Viking är en pensionärskanal som sänds lokalt från Ekerö och kan höras ganska
långt ut i Storstockholm.
De spelar också dansband då och då,
och igår spelade de en norsk låt som hette "Kongen av Campingplassen".
Den satt vi och diggade till...jisses.
Jag som trodde det var dottern min som skulle komma hem med sånt här...
Glädjespridaren
Bump har gjort det igen,
det gör hon i och för sig jämt.
Hon får mig att le på riktigt
från insidan.
"Blir inte du glad om du ser en såpbubbla blåsa förbi?"
Ja, det blir jag Bump
väldigt.
Jag ber varje dag
Nä, nu måste jag rensa bort allt som stör,
nån sorts själslig feng shui.
Det började av sig självt när jag förvandlades till mörkhårig bimbo,
jag var helt bäng ett tag.
Och då slapp jag bry mig om så mycket.
Men sen smög sig intellektet tillbaka och då började jag engagera mig igen,
inte bra.
Man ska inte sätta igång flera stora livsprojekt samtidigt,
det räcker så gott med att få ett barn till
i detta hem.
Och jag ska inte behöva bry mig om idioter heller.
När det finns så många fina människor att bry sig om.
Så nu ska jag aktivt rensa, rensa och rensa!
Förberedelserna har börjat.
Gravidyoga har jag gjort nästan varje dag i en månad,
och profylaxandats dagligen i åtta veckor.
Det är det bästa av allt,
för det är då jag kommer till mig själv,
jag landar i ett tillstånd där jag bara är
och finns
och ingenting annat finns än jag
och min kropp
här på jorden
och inuti
ett litet barn som sparkar
när jag gör "haren", till exempel.
BB-väskan är packad
(åh vad jag önskar att jag också fick vara packad!!!)
med sådant jag vill ha med,
lite musik, vetevärmekudden, tofflor, nya mjukisbyxor, linne, amningstshirt,
nyföddsaker, viktiga papper, dextrosol, nyponsoppa och energidryck (fast det står i kylskåpet än så länge).
Och vi har möblerat om så gott vi kan,
och ska göra det mer sen,
när vi orkar.
Och spjällsängen är monterad och bäddad och ett överkast ligger över så att den inte blir dammig.
Och det står en vagn i en garderob, och en badbalja och ett skötbordsunderlägg där också.
Och så ligger det babykläder i fina högar i ett skåp, små byxor, bodys och pyttesmåstrumpor.
Några köpta saker och flest ärvda.
Och jag har lagat och fryst flera portioner mat som vi tycker om,
så vi åtminstone slipper gå hungriga
när det stora kaoset inträder.
Återigen
Har nog suttit för länge framför datorn nu.
Det går framåt och neråt
Under ett kraftigt skrattanfall igår skönk huvudet neråt mellan bena på mig.
Så nu har jag fått för mig att om jag skrattar under förlossningen
så kommer det att gå mycket lättare, snabbare och bättre på alla sätt och vis.
Det gäller bara att försöka komma ihåg de härligaste stunderna,
som den igår.
(jo jag vet, jag kommer inte att skratta alls förrän allt är över,
men en får väl åtminstone drömma lite? va? va?)
Faktafunny
Jag måste bara få bloggtramsa lite till innan jag går och nannar.
Nu ska vi se om personen i fråga tar till sig lite kunskap...
Hon vet att jag menar henne och ingen annan.
Umeå är inte, som hon som alltså är lärare(!) verkar övertygad om,
Sveriges femte största stad.
Den ligger snarare efter, i rätt ordning:
Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala, Linköping, Västerås, Örebro,
Norrköping, Helsingborg och Jönköping.
Det vill säga: Umeå är Sveriges elfte största stad.
Källa SCB.
Lista
Hur svarar du i hemtelefonen?
Hallå!?
Hur svarar du i mobiltelefonen?
Hallå, hallå!?
Ringer det mycket till dig?
Det beror på omständigheterna.
Ringer du mycket?
Det beror också på omständigheterna, men vanligtvis inte.
Vem ringde du senast?
Lärarinnan
Hur mycket pengar har du?
Vart då, i fickan, plånboken, på banken eller i fantasin?
Svårt att säga.
Senast kramat och när?
Min dotter, innan hon skulle lägga sig,
och så pussades vi också.
Antal timmar sömn inatt?
Två gånger fyra (eftersom jag har varit uppe och kissat fyra gånger)
Sov du ensam?
Ja, maken jobbade natt inatt.
Vem sov du hos senast?
Det måste ha varit hos Mymlan.
Vem sov hos dig senast?
Svärfar sov över här senast, när han var på besök.
Vem vet mest om dig?
Jag. Och Gud om hen bryr sig så mycket.
Vem vet du mest om?
Mig själv.
Vad ser du fram emot?
Att jag ska få hålla mitt kommande barn i famnen.
Vad vill du ha just nu?
Nässpray.
Vem hånar du?
Moahahaha, vem hånar jag inte?
Nä, jag är faktiskt väldigt väldigt snäll egentligen fast missförstådd då.
Vem längtar du mest efter?
Mitt kommande barn.
Vem vill du helst slippa?
Idioter
Vem stör du dig på?
Bromma Stadsdelsförvaltningen för tillfället.
Men jag är väldigt flexibel vad gäller vem jag stör mig på.
Vem vill du sova bredvid inatt?
Min man.
Vilken buss åker du oftast?
115
Vilken årstid är det nu?
Höst
Anser du dig själv snygg?
Ja, över medel.
Har du varit kär?
Ja
Är du kär nu?
Ja
Är du en bra partner?
Jag är lojal och spännande.
Har någon varit otrogen mot dig?
Ja
Har någon varit otrogen mot någon , med dig?
Ja
Har du varit otrogen?
Ja
Brukar du oftast ragga eller bli uppraggad?
Det är bara mesar som försöker ragga upp mig så jag måste själv raggar upp de jag vill ha.
Pratar du fortfarande med personen du kysste senast?
Inte bara pratar ;)
Vad åt du senast?
Pizza Albertino med sallad.
Är du polare med grannarna?
Jag börjar bli det.
Har du varit på ett party?
Ett??? Jisses, hela jag är ett party.
Party hela tiden liksom, hell Yeah.
Man måste ju leva upp till mytbilden om den revolutionära,
lagom tonårsaktiga, icke-ansvarstagande föräldern...
...ööööh?
Jag är sanslöst rolig,
party party,
även när sitter här och dricker TÈ och äter skorpor
och bloggar,
efter att precis ha diskat och vikt tvätt.
Efter att ha lagt dottern
och klappat på den förvärkande magen.
Yeah!
Men självklart har jag varit på massor av partyn,
ni skulle bara veta!
Har du varit utomlands?
Jag är från utomlandet.
Var är dina syskon just nu?
Mitt syskon är nog hemma hos far i Spanien.
Vilken tid gick du upp imorse?
5:45
Vad gjorde du kl 2 inatt?
Kissade i pottan.
Vad är det första du gör på morgonen?
Går på toa.
Vad ska du göra efter det här?
Snyta mig.
Min värld
din värld ska aldrig röra min.
Mer Kent,
jo
jag älskar den här låten också.
Men i verkligheten längtar jag
efter mer konvergens
oss emellan.
Märkliga saker
Ändå har bara två personer förutom Mymlan själv
kommenterat mitt inlägg om föräldraansvar.
Varför är ni så tysta?
Jag diskuterar väldigt gärna ämnet
annars hade jag inte skrivit något inlägg alls.
Förresten, läs gärna mer i Mymlans blogg om du har tid,
den är toppen!
Den bloggen är inte bara intressant i sig.
Mymlan låter även vem som helst lägga in
de mest korkade kommentarer
utan att någonsin radera dessa.
I like :D
Det meningslösa våldet
som "det meningslösa våldet"...
...finns det meningsfullt våld?
Vad är det isåfall?
Föräldraansvar
tog hela samhället hand om barna.
Man sa att det krävdes en hel by
för att uppfostra en unge.
Om inte föräldrarna kunde det så gjorde släktingarna det,
kunde inte de så gjorde grannarna det
och kunde inte de så
gjorde socialen det.
Och man väntade inte på att barna skulle fylla fjorton,
socialen,
eller barnavårdsnämnden som det också har hetat
ryckte in något tidigare än idag.
I många fall var det nog jättehemskt
när socialen kom och tog barna.
Men är det bättre idag?
Är det bättre att saker och ting alltid ska lösas inom familjen?
Hur kul är det att växa upp med föräldrar som inte tar sitt ansvar?
Och hur smart är det,
när tragedierna haglar,
att i efterhand
åberopa föräldraansvaret
när något sådant inte alltid finns till hands?
Var har vi andra funnits hela tiden,
vi som ser
som bryr oss,
som tar ansvar,
som är så kloka
och vet och kan så mycket mer
än de där
oansvariga föräldrarna.
Det är jävligt lätt att sitta i sin trygga kammare och spy galla
över oansvariga föräldrar
när man aldrig lägger sig i
aldrig ingriper
handgripligen
även om man ser hemskheter
aldrig ringer
polisen
eller socialen
eller tar hem
de barna
vars föräldrar vi så gärna
snackar skit om.
Är det att bry sig?
Från det ena till det andra
när jag gör röstreklam för en produkt
(hör ni en sensuell röst som bryter på spanska kan det hända att det är jag!).
Reklam betalar sig så jäkla bra så det är löjligt rent ut sagt,
synd att de inte ringer flera gånger i månaden och frågar efter mig.
Men hursomhelst,
det är bra,
det är toppen,
för med pengarna från det arbetstillfället
kan vi köpa en ny diskmaskin.
Jag förstod aldrig att man skulle bli så beroende så snabbt.
Förresten,
är det någon som vet något om miljövänliga diskmaskiner?
Jag menar, sådana som även drar lite el så att det märks på räkningen.
Det är jag jätteintresserad av!
Typiskt
Diskmaskinen har dött helt och hållet.
Socker
Mitt allra första minne är från julen 1975 (tror jag det var).
Jag sitter i mormor och morfars bil och åker,
vi färdas mot deras vinterbonade sommarstuga och ska fira
en riktig svensk Jul: mormor, morfar, pappa, mamma, storebrorsan och jag.
Och mitt allra första minne är något vitt,
snön,
som ligger tungt på grangrenarna
som hänger svarta neråt
medan mörkret faller.
Det är allt jag ser
från bilen
för jag är för liten
för att kunna se något annat genom bilrutan.
Sen kommer vi fram,
jag kliver ur bilen
och ropar:
"Mamma titta!
Titta!
Titta så mycket socker!"
Ibland tar det en stund (en sisådär tio år eller nåt?)
det måste sägas.
Men...jag föll pladaskt för singeln "ingenting"
både för musiken texten och allt!
Så nu vill jag ha skivan.
Fast det känns lite konstigt.
Mopedterror
Idag köpte vi Aftonbladet, för vi är lite sjuka och uttråkade
(sådär uttråkade som man kan bli när man inte har tillräckligt med ork för nånting egentligen).
Bland annat läste jag denna krönika i tidningen
och tänkte på min kära lilla gata härutanför, och på ungarna
och på lite bus som de har för sig.
De kör nämligen moppe till sent på nätterna,
ibland är de tre styckna på en och samma,
på några har de haft isär ljuddämparen så att man vaknar av ett ryck,
ibland halv tre på natten
mitt i veckan.
Och ja, man undrar ju
var är deras mamma och pappa?
För en vecka sen satt jag och läste en annan tidning,
en gravid tidning,
med stora magen vilandes bland alla mina kuddar
på soffan
som är placerad precis nedanför fönstret,
fönstret mot vår lilla gata.
Som så många andra sena kvällar förut
kom mopedgänget åkandes.
Plöstligt hörde jag en man som röt högt åt dem,
och strax därpå
blev det först tyst
och sedan hörde jag hans skrik.
Jag hävde mig upp på knä på soffan
och tittade ut
och såg mannen hålla sig för magen
samtidigt som en yngling hoppade bak
på en kompis moped
på andra sidan gatan.
Då tänkte jag att "jaha, ja, där ser man,
det var väl lika bra att jag låtit bli att säga åt dem..."
Eller?
När ska man börja lägga sig i?
När har vanligt pojkstreck gått över gränsen?
Och:
när går det för långt?
Jon skriver också om ämnet,
på ett väldigt klokt sätt.
Kändisbloggar
Jag menar,
här sitter vi uppe i norden
och hånar sydlänska teveprogram
som italienska Tutti-frutti
och spanska Aquí hay tomate,
samtidigt som vi hyllar ett antal bloggare
som...tja, ni förstår nog hur jag menar,
eller?
Är det bara jag som tycker att det är fånigt
att bortförklara den totala avsaknaden
av intellektuellt innehåll
genom att kalla dessa bloggar för
"litterära experiment"?
Det känns ungefär lika idiotiskt
som att påstå "jag var ju bara ironisk",
så fort man sagt nåt dumt.
Är det denna form av yttrandefrihet
som vi främst ska försvara?
Jag sprängs snart
När jag bodde i Liverpool fick jag se den danska serien Riket på teve, då med engelskt text.
Och det var ju bra! För jag förstår verkligen inte danska.
Hursomhelst,
jag såg aldrig hela serien
bara delar av den (kommer inte ihåg varför men så var det).
Och nyss så berättade min annars så trevliga
mörkhåriga svägerska,
apropå att jag sa att jag har
i varje fall aldrig hört talas om
någon som sprängts bara sådär av att vara gravid,
att en havande kvinna
faktiskt sprängs i Riket
hela magen spricker
och fram kommer en jättebebis
som växer oproportionerligt mycket extremt snabbt
och som sen ropar "mooooor, moooooor"
sådär jätteläskigt...
Hm, ja, trevlig svägerska tänkte jag
och började på allvar fundera på att sälja min Manu Chao biljett
för tredubbla priset på tradera,
istället för att ge henne den
som lovat.
Sen så,
sen tog jag en samarin och
då kändes det bättre i magen.
Så hon får sin ticket,
trots uppmuntrande historier
i väntans tider.
Ibland utelämnar jag andra på bloggen
Jag drar mig inte för att berätta
att min man verkar sympati-öka-i-vikt när jag är gravid.
Idag tänkte han ta på sig sina varmaste kostymbyxor
inför en spelning ute i Haninge
(se Songbirdbloggen för mer info om ni vill gå dig och kolla).
Det är ett par svarta finfina yllebrallor
som inte har använts sedan förra svala säsongen.
Men han fick inte på sig dem!
Det gick inte alls...
...he he he.
Själv går jag inte på konserter längre,
jag orkar inte.
Jag ska inte ens gå på Manu Chao nästa söndag,
fastän jag har biljett och väldigt gärna skulle vilja.
Nä,
jag har skänkt bort biljetten till en ung frisk
och framförallt icke gravid kvinna.
En som förtjänar den,
en som förtjänar att uppleva en sådan konsert.
Jag har redan sett Manu, fast det var längesen.
Det var när han spelade med Mano Negra,
på Hulstfred 1991.
Oj oj, vad bra det var!
Mer styvt, fast nu filosofiskt.
och tankar i största allmänhet:
Om du alltid tänker på samma sätt,
kommer du alltid
att komma fram till samma slutsatser,
hur fel de än må vara.
Lite väl styvt
eller min dotters fina sjal.
De två första rutorna till filten kunde nämligen stå helt av sig själva.
Och det var inte riktigt meningen att virka en pansarfilt.
Snarare något mjukt och varmt att ha i barnvagnen.
Så nu är dessa uppsprättade och jag har börjat om från början
fast på rätt sätt.
Och nu ser det lovande ut.
Följer mors goda råd
Under min uttråkade helg
(som jag skrev om lite längre ner i ett tidigare inlägg),
snackade jag med henne en stund i telefonen.
Då kom hon på den smarta idén
"Men dotter, du kan virka! Du gillar ju sånt (mer än vad hon gör i alla fall).
Ska du inte göra nåt med lite garn och virknål? Nåt till bebisen?".
Och nog kan göra det oavsett foglossning och sånt trams.
Man kan ju virka i alla möjliga positioner: sittande, på huk, liggande, halvliggande, stående...
Så
nu har jag börjat,
det blir en virkad filt av lappar i olika blå och lila nyanser,
av finaste ullgarn.
Den kommer att bli så fin så.
Någon bild kommer också, så småningom.
Mer film
Se den om du inte har sett den än!
Jag blev uppriktigt sagt alldeles glad och varm inombords när jag såg den.
Men eftersom jag, som sagt, redan har sett den
ska jag titta på något annat ikväll.
Ikväll blir det
feel good filmen Little Miss Sunshine
(med undertexten: alla låtsas vi vara normala).
Det blir mycket videofilm
här
framöver.
Dålig uppfostran
Jag såg den på video i förrigår,
och så bra den är!
Till skillnad från alla andra filmer jag har sett av Almodóvar
(jag tror jag har sett alla han har gjort de senaste 25 åren),
skrattade jag inte nånstans under hela filmen.
Men den är bra ändå,
mycket bra.
Den fick mig att tänka på att min far
gick i Jesuitskola i Spanien,
som så många andra gossar födda på 30-talet gjorde på den tiden.
Och den fick mig att undra om inte han
eller åtminstone någon av hans sex bröder
var själva med om
eller såg andra vara med om
sexuella övergrepp
och/eller misshandel
från någon av sina lärare...
...prästerna.
Jag vågar inte fråga.
Tråkig helg
Nyss pratade jag med en av mina svägerskor,
de är så snälla så, båda två.
Nåja, jag berättade för den blondare av de tu
att jag har så förbaskat tråkigt just nu.
Jag är barnfri och delvis karlfri i helgen
men så stor och otymplig
och jag har så fruktansvärt tråkigt!!!
Vanligtvis hade jag redan suttit i full färd med att göra något,
städa, putsa fönster, laga nån ny maträtt, cykla upp till förortscentrum och hyra en bra film,
skrivit annat än klagoblogg,
cyklat till bibblan och lånat en trave bra böcker...
...eller varför inte satt igång
och sytt haklappar av de gamla frottéhandukarna som legat i en påse i köket i
över en månad nu?
Inget av det blir av.
För att jag inte orkar, och det är så tråååååååkigt!
Jag kan inte njuta av att ha tråkigt för närvarande.
För när jag försöker låta tankarna fara iväg
sådär som man ska göra när man ska tänka kreativt och skapa,
som när man t ex ska skriva dikter eller nåt,
så känner jag genast av att jag har foglossning
sura uppstötningar
eller att det värker på konstiga ställen.
Eller så blir jag bara så kissnödig.
Och visst, jag kan väl gå och kissa.
Men jag är en riktig "doer",
och med det menas att göra annat
än att bara gå på toaletten och kissa lite.
Jag är helt enkelt understimulerad.
Vanligtvis är jag bra på att hitta stimuli på egen hand,
jag bara hittar på något och så gör jag det,
doer som jag är.
Men nu,
vad fasiken ska jag göra när jag inte orkar göra nåt?
Blä vad tråkigt!!!
Hur ska jag stå ut...
...suck...det är ju flera veckor kvar.
Dagens citat
M.R.
Tur att vi inte har en 40 tums säger jag bara...
Inlägg
Jag tänker inte låta några x-antal tillfälliga graviditetskilon förstöra mina fötter och rygg för all framtid.
Tipset fick jag av en god vän som är tevefotograf och som själv har förstört
ena foten genom att kånka på kameran på axeln i tid och otid.
Det tyckte han inte var så roligt alls.
Så ni som har några extra kilon att bära på,
tänk på att ge era fossingar lite stöd här i livet!
Tjolahopp tjolahej.
:)
Faser i livet
Nedre regionerna
i fötterna.
Gulligt men obekvämt.
Dagens stad
nån gång.
Dagens stämning
Jag är inte musiker, men jag älskar musik och är gift med en musiker.
Och vilken tur jag har!
Sedan vi förenade oss finns här toner för alla sorters dagar,
oavsett vilken intellektuell eller känslomässig nivå man vaknar på.
Som idag,
när livet egentligen borde kännas som ren skit
sätter jag på Paul Simons "Songs from the Capeman"
på stereon
och solen går upp
fastän det är molnigt!
Dagens citat
Empatins baksidor
De allra värsta mobbarna måste,
med nödvändighet,
samtidigt vara
bland de mest empatiska människorna.
Varför?
Därför att det krävs ett stort mått av empati
för att veta exakt vilka knappar man ska trycka på
för att såra en annan person rejält.
Man kan således vara fullständigt empatisk
och den elakaste typen samtidigt.
(Om det och lite annat kan man läsa
och lära sig
i boken "Tillsammans. Om medkänsla och bekräftelse")
Dagens tanke
sedan push-up-behån uppfanns.
Medelhavet
Jag längtar tillbaks till mitt Medelhav,
nåt så ini...
...så det gör ont i kroppen!
Jojo
Så kan det gå när känslorna åker jojo.
Det blir väl bättre sen...hoppas jag.
Natzi-Ikea
Jag har haft lite svårt att erkänna det,
men mein svåger har rätt:
Ikea är ett hemskt företag som
lurar sina kunder på alla sätt de kan.
Dessutom samarbetar de med Posten...
PANIK!!!
drygt åtta veckor kvar!
Är inte alls lika lugn som jag var då jag väntade mitt första barn...
...allt är annorlunda nu,
allt
till och med jag.
Det går
Så jag cyklar alltid till tunnelbanan nuförtiden,
istället för att gå.
Synd att vägen till stan är för lång,
och att avgaserna gör att det känns onyttigare
än att ta de andra alternativen.
Annars hade cyklat jämt
överallt.
Maja Lundgren
även i form av könsmaktsordningsdebatt.
Jag är övertygad om att det var
precis det
marknadsstrategen tänkte på
när förläggaren på Bonniers undrade
om de skulle ge ut Maja Lundgrens bok.
Konstigt
att inte fler har fattat det än.
Omhuldande mörker
Det häftiga skyfallet, med aggressivt hagel,
som föll häromdagen
påminde mig om att vi går in i en ny årstid nu,
min favorit.
Så då blev en välkommen-tillbaka-hösten-linssoppa.
Men hör och häpna!
Nere på Ica hade de inga gröna linser
och den töntiga expediten
(jo, det finns de som är bra men just den här är väldigt töntig)
sa att hon visste inte men det kunde bero på att Friggs hade ändrat förpackningarna.
Jaha, sa ja, men sist köpte jag ju Go Green-grönalinser här,
och inte Friggs' så vad menade hon?
Det kunde hon inte svara på, för hon
hade egentligen ingen aning om varför de inte hade några gröna linser...
...på henne lät det som om jag hade frågat efter grisfötter eller nåt i den stilen.
Äter folk ingen gedigen mat längre eller vad är det för fel på Ica?
Eller så är det bara här nere, att det är fel på just den här affärn.
Eller verkligen något fel på expediten.
Hursomhelst, jag hade lite linser kvar hemma så det blev en linssoppa i alla fall.
Idag åt jag resterna, och mitt på dagen tog jag ett bad.
Tände ljus runt om badkaret och såg ut som ett vackert lik,
ett vackert gravid-lik förstås.
Och det var så mysigt, att ligga där.
Jag låtsades att det redan är svinkallt och snöar,
det gör det naturligtvis inte än
och jag kommer förmodligen att avsky det sen när det väl händer
att det är mörkt kallt och snöstormigt.
Men alldeles nyss kändes det som en bra idé.
Och dessutom:
Först ska alla löven bli gula,
bruna och röda
och himlen bli alldeles dimmig
och marken våt med dagg
och ljuset svagt så svagt
när solen tecknar
hösten
det allra bästa
det bästa av allt.
Dagens ord
Järnfisar.
De luktar som en blandning av gammal köttbulle, mens och bajs.
Orsakas av järntabletterna som
barnmorskan råder mig att äta under graviditeten.
Välfärdsångest
är sådant
de bekymmerslösa
fylls av
när de inte har
något annat för sig.
Skavsår
mer
i-landsproblem
och mindre
betydligt mindre
av alla de andra.
Prostituerad
för när jag skrev ett inlägg tidigare om en låt som handlar om horor
och skrev Hora i rubriken fick jag ungefär dubbelt så många besökare än vanligt.
Är folk verkligen så lättköpta?
Eller hur man nu ska uttrycka det...
Färre dagar kvar!
Och så går vi in i vecka 31,
den som väntar på något gott :)
Jag har dock en känsla
av att den här bebisen kommer lite innan bf.
Hora
La Radiolina.
Me llaman Calle tycker jag är en av de allra bästa låtarna.
Den handlar om en hora som kallas "gatan".
Hm...jag vill gärna lägga upp youtubevideon här men har ingen aning om hur man gör.
Är det någon som vet?
Berätta gärna!
(och jag gråter varje gång jag hör låten, för den är så vacker,
och jag tänker på horor
och på hur ofattbart mycket jävligare livet kan vara
för så många andra kvinnor
och hur bra man har det,
för man har det så bra
egentligen.
Som jag hörde någon säga en gång:
"var glad,
det kan alltid bli värre")
Rondellen
Mitt nya ansikte.
Dagens shopping
Det finns något som faktiskt slår nästan allt annat,
egentligen är det ganska sjukt att det ska vara så.
Men nu är det så att jag har hittat ett par höstskor som passar.
Ett par skor som passar nu när jag är gravid,
och som kommer att passa senare,
när jag inte är gravid.
Som jag kan ha
precis nu.
Och ett lyckat köp,
är ju
trots allt
ett lyckat köp.
Även om det, som sagt, är sjukt
att det ska vara så
att den lyckan
sprids
och döljer
sorg.
Kan det ha varit Mammon?
Eller kändes allt värre för att jag hade förfärligt ont i fötterna?
Inte vet jag,
vet bara att det känns mycket bättre nu.
Synd om
det är inte synd om mig.
Det är bara det
att livet är helt förjävligt ibland,
rent ut sagt.
Som för alla andra.
Stresshanteringskolan del 3
Sov.
Deppbön
snarare svart...
inte som synden
men som natten
när jag vet att jag har rätt,
jag vet att jag har rätt att känna så här
också.
Det är inget konstigt
när man har nerverna utanpå huden,
när ingen hud finns kvar.
När världen är fel,
och jag har rätt.
Den är liksom svängd åt fel håll,
en stor del
av världen,
fastän jag svängt in på rätt ställe
och skulle precis parkera där,
för att vila en stund.
Just då satte de upp en skylt som jag aldrig sett förut,
det betyde
förbjudet
att ens tänka tanken på att stanna här!
Nej du får inte ens sitta ner en stund,
sa de två lapp-lisorna
som stod där,
en var vit och en var svart.
Den svarta lisan log självbelåten och var tyst,
den vita log inte men pratade,
sa hemska saker.
Båda är lika vidriga
ändå
hudfärgen gör ingen skillnad på det sättet.
Jag vill klä mig helt i svart
idag
men har inte svarta kläder nog
som kan täcka min växande kropp.
Det kanske är tur det
för jag har hört
av någon
att det inte är bra,
det är inte bra att klä sig i svart
när man väntar barn.
Då kan det hända saker
har jag hört.
Ändå undrar jag,
vad mer kan hända?
Mer sorg?
Räcker det inte
redan som det är?
Vidriga kärringar,
vad mer vill ni
att jag ska göra?
Jag orkar inte mer!
Vill bara sätta mig ner
här
precis där jag står
och vila.
Kom och gör mig glad,
ge mig en kram som räcker hela vägen.
Den måste räcka minst sjuttiotre dagar framöver,
till beräknat förlossningsdatum.
Och sen minst lika många dagar till,
så att jag orkar vaka genom natten,
och dagen.
Och utan sorg
som får mig att vilja klä mig helt i svart,
i onödan.
När det finns så många andra färger att välja på!
Törs nästan inte säga det
säger det ändå,
be också
be för att det ska gå bra,
för att det ska gå vägen,
för att lapplisorna och
den där konstiga förbjudet-skylten
ska försvinna,
för att sorgen ska lägga sig,
för att allt ska ordna sig,
be för att allting
allting ska ordna sig.
Be för mig,
när jag inte kan.
De hundra lyckliga
var inne i perioden som kallas "de hundra lyckliga dagarna".
Den perioden är sedan en tid förbi men jag kan redan nu konstatera
att de dagarna var varken bättre eller sämre än tidigare,
varken känslomässigt eller kroppsligt.
Och lyckliga var de definitivt inte.
Det enda som hände under några veckor är
att jag sov lite lite mindre
och att jag tänkte lite lite klarare.
Nu är jag inne i sova-länge-dagar igen,
även min nya bimbo-personlighet
är tillbaka.
Det som skiljer sig de här sista tio veckorna
från alla de föregående trettio
är att jag är betydligt fetare,
att jag inte kräks längre
trots att jag fortfarande kan må illa,
att jag svettas som en gris
och luktar illa,
att jag har en foglossning som heter duga
ty jag kan knappt rulla över på andra sidan
om natten
då jag måste häva mig upp
för att kissa på pottan,
att jag är i min egen värld
och samtidigt fullständigt hudlös,
allt som folk säger går rätt in i mitt hjärta...
Och att jag skådar min navel, länge länge
vareviga dag
mer för varje dag som går.
Igår kväll kunde jag
urskilja
ett litet smalben med tillhörande fot
som förflyttade sig
från högra sidan av naveln
till vänstra.
Dagens citat
i alla fall jag."
M.R.
Linn Fernström och Emma Hartman
(Peter Sköld är också med men honom känner jag knappt),
och, får jag lov att säga,
jag är mäkta stolt över dem!
Så här ser utställningen ut, enligt galleriet.
Och så här skriver Hallands Nyheter om Linn och Emmas konst.
Stresshanteringskolan del 2
oavsett ålder.
Speciellt om stressen man upplever beror på andra människors brist på förståelse.
Stresshanteringskolan del 1
och dö,
oftast
räcker det
med att lägga sig i badet nån timme.
Vatten
Luftfuktigheten i Stockholm de senaste dagarna,
bara för att ta ett exempel,
sägs ha varit lika hög som i delar av Indien.
Och det märks,
för medan naturen vaknar till dagg
vaknar jag
i en pöl av klibbig svett
varje morgon.
Inte ett dugg roligt
ska jag be att få tala om.
Sankta Susanna
av mina närmaste. De extra kilorna gör sitt.
Och jag har ont i rygg, fötter, axlar, huvud, mage,
bak, fram och på sidorna.
Och förut svullnade ringfingret så mycket att jag trodde jag skulle få kallbrand,
så jag tog av mig vigselringen.
Och så vet jag inte, men kanske håller jag på att bli asexuell
eller könlös,
till råga på allt.
Dels känner jag ingenting,
i alla fall om jag har suttit en stund,
som nu framför datorn,
jag tappar bort all känsel
i de nedre regionerna,
så jag har ingen aning om jag är kissnödig,
eller bajsnödig eller nånting...
...dels ser jag inte vad det är för kön jag tillhör längre,
jag ser bara en stor mage
och that´s it...
Tänk om jag har lyckats uppnå
det verkligt könsneutrala varandet?
Det som alla jämlikhetsföreträdare förespråkar?
Skär sig kolostrum?
Har besök av mannens kusin
och de övar på sina stråkar.
Det är mysigt.
Men innan de har spelat ihop sig ordentligt kan det låta
misnt sagt riktigt jobbigt gnissligt...
...jag undrar om råmjölken i mina bröst kan skära sig.
Heavy
Inatt vaknade jag i en pöl av svett,
obehagligt minst sagt.
Men det är väl så här det ska vara, antar jag,
när man är i vecka tjugosju,
har gått upp sjutton kilo
och det är, för en gångs skull den här sommaren,
väldigt väldigt varmt.
Så just nu är det lite tungt.
Jag (är) läcker
Eeeh...jag menar,
jag läcker så
från högra bröstet...
Dopparedagen!
Så var ena bryggan full av kids med tillhörande föräldrar.
då cyklade vi till nästa.
Där satt tre småländska unga trevliga tjejer och solade och sa
att det var så skönt så i vattnet.
Så nu
har jag äntligen badat i år.
Imorgon blir det ännu mer!
Cigarretter
vad jag plöstligt kan vara sugen på en cigg,
fortfarande...
Cykeln
Jag cyklar
alltså andas jag.
Cyklandet hjälper till att syresätta hjärnan
och vädra själen.
Jag har börjat skriva igen, massor förstås.
Och jag vill skriva ännu mer,
massvis naturligtvis.
En god vän skickade ett sms häromdagen,
efter att hon varit här på besök.
Det är så lustigt,
det hon sa,
för jag trodde hon var ateist!
Hon skrev:
Gud ordnar allt
till det bästa
men ibland
behöver man prata också.
Jo, nog behöver man både prata och cykla
tror jag.
Manu
Ifall någon undrade...
http://www.youtube.com/watch?v=p4yP1XNCBsw
(vet tyvärr inte hur man gör för att få in själva videon i bloggen)
Way out West
riktigt sugen,
riktigt...ja ALLT.
Manu Chao ska spela i Göteborg nästa helg.
Och jag tror jag dör,
för jag kan inte åka dit.
Jag dööööööööör!
Fem år
tycker om allt med min förort:
omgivningarna, naturen, shoppingcentrat...
...men jag känner ingen,
vi känner ingen
inte på flera kilometers radie.
Jag är social av mig,
jag pratar med pizzabagaren,
med de från Ica,
med mammorna på gården,
med grannarna...
...men det hjälper inte
för folk hejar knappt,
pratar inte tillbaka
och inleder inte spontant själva
den kortaste konversationen,
inte ens om vädret
kan de prata med mig.
Vi känner ingen
på minst en halvtimmes tunnelbanefärdtid,
ingen här på fem år.
Det tycker jag är lite illa,
lite kallt och tråkigt,
jag tycker det är dålig livskvalité helt enkelt.
Det känns mer nu,
det känns när vi har semestrat en hel del
här hemma,
när vi har boat,
borrat, fixat och donat,
när vi väntar på vårt (mitt nästa) barn
till hösten.
Det känns märkligt trist
att det ska vara så här tyst!
Förorter
kanske bara byta förort?
Till en där det bor folk man kan säga hej till,
folk man kan gå hem till,
folk man faktiskt känner.
Vi har en drös vänner...på andra sidan,
i en annan förort.
Kanske är det precis
vad som är den ultimata lösningen,
eller i alla fall den snabbaste lösningen
på kortare sikt.
Vi behöver hursomhelst byta till större snart.
Hm...
Upprepar mig lite
Det var ett tag sen jag la in min nedräknare, och den hamnade så långt bak i bloggen så jag tänkte
varför inte lägga upp den igen?
Dagens ord
Jättetrött
Pressat glas?
Så jag ringde upp och då svarade
en vänlig dam som hette Gun
att hon fått mitt nummer av en kille som hette Mattias
(jag känner ingen Mattias).
Han hade sagt att hit kunde man ringa (till min mobil alltså)
om man ville köpa pressat glas...
Det kunde hon inte förstås,
men hon var jättetrevlig ändå.
I Sundsvall hos familjen Mymlan
Idag var vi på stranden och vadade
(nej jag badar inte iår om det inte är över 26 grader i vattnet annars får jag sammandragningar).
De andra badade hejvilt däremot.
Det var så soligt och fint och varmt!
Perfekt väder med andra ord!
Jag förstår inte vad folk klagar på den här sommaren,
kom till Medelpad säger jag bara!
För här är det gött som sagt var.
Nu sitter jag vid en av sönernas dator och
väntar lojt på att middan ska bli klar.
Vad bortskämd jag är
:)
Det slår aldrig fel!
shepherd's delight"
Imorgon blir det soligt.
Kluven
Jag har gått med huvudvärk hela dagen,
trodde ett tag att jag har börjat drabbas av havandeskapsförgiftning
bara för att få ännu en åkomma.
Men det visade sig vara något annat.
Dagen blev till natt i ett nafs,
trycket blev större och större tills
den första blixten slog ned,
himlen klevs mitt itu
först
för att sedan brytas i en häftig mosaik
av ännu flera blixtrar.
Det brummade argt däruppe
förlösande,
mitt hemska huvudvärk sköljdes bort
med varje droppe regn som föll.
Och det föll många droppar ska ni veta!
Därför tog jag bussen till förortscentrumet
och
inte min röda cykel.
Det var förresten smart av mig att inte följa med till festivalen,
förvisso missar jag några mer kända artister som också ska uppträda där,
men när jag skulle upp ur soffan förut förstod jag
varför jag valde att stanna hemma...
En bättre människa
klippt den och satt fast den runt de undre kanterna på bordet med häftpistolen.
Det ser så snyggt ut!
Jag känner mig som en mycket bättre människa.
Mer kök
Var på stan och köpte världens mest horribla vaxduk.
Jag vill ha en ny vit vaxduk att ha på köksbordet (istället för att måla om bordet).
Och så såg jag en som var både virkad och av vax.
Ni kanske tycker som jag tyckte i affärn,
"åh, spännande kitch"...
Men själva duk-virket är fruktansvärt fult!!!
Jag måste genast åtgärda detta. Så fort jag druckit upp kaffet
cyklar jag bort till Åhléns och letar efter ny duk.
Som tur är var den där gräsliga saken kraftigt rabbaterad,
så jag slängde inte mer än 25 kr i sjön.
Fast den kommer faktiskt att komma till användning,
för min man vill göra sig en poncho av den fula duken...
Sommar-Songbird
De ska spela på bästa tid imorgon lördag.
Jag hade fått följa med om jag velat men min kropp orkar inte just nu,
dessutom ska jag åka betydligt bekvämare till Sundsvall imorgon
och hälsa på fyra personer som jag tycker om.
Nu över till något helt annat.
Köket börjar arta sig efter ommålningen av stolarna,
nu är problemet det
att det har blivit så fint med vitt att jag vill rensa mera.
Så nu har jag börjat ändra inredningskoncept,
från plåttrigt latino till mer
nordiskt latino.
Luther ska börja få en plats i mitt kök,
i form av renare ytor och mer rymd.
Bra Kharma
Den är faktiskt jättefin (och gratis). Jag fick även välja bland lite second hand kläder, en del helt oanvända.
Och så fick jag låna ett par mammahängselbyxor.
Jag har gett två av stolarna en omgång till, och den första till den tredje.
Men jag tror jag kommer att behöva måla ytterligare fyra gånger till ändå,
alltså tills det blir tre gånger per stol.
Nu har jag lust att ge mig på fler möbler med antikvitt och penseln.
Balkongen är mycket bra för ändamålet, frisk luft och möblerna torkar snabbare.
Semesterarbete
Sen har vi börjat möblera om lite, och tvättat.
Och jag har börjat måla om köksstolarna,
de ska bli antikvita istället för nån slags sliten grön(?) färg.
Jag har målat två av tre möjliga stolar en gång,
de behöver målas två gånger vardera.
Alltså har jag egentligen fyra stolar kvar att måla.
Hänger ni med?
Nu är jag ganska trött men skönt trött.
Imorgon ska jag gå till banken,
och sen hoppas jag att vi kan åka till den södra förorten för att titta på den där vagnen.
Det beror på om de som har den är hemma.
Vagnen är från Polen,
men hon sa att den var fin och säker ändå.
En annan dag blir det dags för mer formell städning,
det vill säga dammsugning och torkning.
Internet missförstånd
En del av er som brukar läsa här kommer med största sannolikhet inte att fatta ett jota av detta.
Men jag måste skriva det ändå, för klarhetens skull.
Det verkar som att en hel annan bloggare,
som jag vet brukar läsa här,
och
som inte har något med detta inlägg att göra
tro att det handlar om henne.
Jag upprepar,
inlägget handlar inte om NÅGON som brukar läsa här
överhuvudtaget.
Det handlar definitivt INTE om DIG.
Ok???
Ny lista
Jag har storstädat bort en hel bokhylla och andra saker som egentligen borde släpas iväg till
grovsoporna. Men regnet öser ner och det blåser, så jag semestrar framför datorn idag,
några frågor är tydligen borttagna
vet inte vilka eller varför
men här är mina svar:
1. How old will you be in five years?
Inte svårt att räkna ut va? 39
2. Who did you spend at least two hours with today?
Min man. Vi snackade om musik och resor till Polen.
3. How tall are you?
En meter och sextiofyra centimeter.
5. What?s the last movie you saw?
American Splendor.
Jag blev överväldigad när jag såg den. Jag blev enormt glad ska jag säga!
6. Who was the last person you called?
Ett gammalt ex som kanske har en intressant barnvagn att låna ut.
7. Who was the last person to call you?
Mamma.
8. What was the last text message you received?
Från en bloggvän, något om Darin.
10. Do you prefer to call or text?
Föredrar att ringa.
12. Are your parents married/divorced?
Skilda.
13. When did you last see your mom?
Oj, det var ett tag sedan. Maj tror jag.
14. What color are your eyes?
Man kan kalla mig brunöga.
15. What time did you wake up today?
Halv nio tyvärr, jag har ju semester!
17. What is your favorite Christmas song?
Campanas de Belén.
18. Where is your favorite place to be?
Alldeles nära vattnen på en fin tom strand vid Medelhavet innan solen går ner/precis när solen har gått upp.
19. Where is your least favorite place to be?
I Murmask den trettonde februari.
21. Where do you think you?ll be in 10 years?
I min trädgård med händerna fulla med saker att göra.
23. What did you fear was going to get you at night as a child?
Döden.
24. What was the last thing that really made you laugh?
Någon av min makes idéer.
26. How big is your bed?
Extra bred och lång, svårt att hitta madrasser till den.
27. Do you have a laptop or desktop computer?
En stationär.
28. Do you sleep with or without clothes on?
Det beror alldeles på väderförhållandena inomhus. Helst sover jag naken,
men i min nuvarande lägenhet är det så jä--a kallt på vintern att jag till och med
måste sova med yllemössan på.
30. How many pillows do you sleep with?
Just nu fem stycken.
36. How many states/provinces have you lived in?
Sex eller sju tror jag, och jag kan mycket väl tänka mig att flytta igen.
37. What cities/towns have you lived in?
Alicante, Örebro, Järna, Stockholm, Liverpool, Paris (utanför Toronto i Canada).
38. Do you prefer shoes, socks, or bare feet?
Barfota.
39. Are you a social person?
Det beror på vad jag orkar med, var mer social när jag var yngre.
42. What is your favorite ice cream?
Gammeldags vanilj med chokladsås.
43. What is your favorite dessert?
Dulce del cielo.
46. Do you like Chinese food?
Ja.
47. Do you like coffee?
Ja.
49. What do you drink in the morning?
Kaffe.
51. Do you sleep on a certain side of the bed?
Nej.
52. Do you know how to play poker?
Nej
53. Do you like to cuddle?
Ja men inte med vemsomhelst förstås.
55. Do you have an addictive personality?
Kanske det, jag är beroende av kärlek, omtanke, humor, lugn och ro och en hel drös patiensspel.
58. Do you know anyone with the same birthday as you?
Nej
59. Do you want kids?
Det barnet jag har, det jag väntar på och kanske fler
vi får se.
60. Do you speak any other languages?
Hoppas det märks att jag förstår både engelska och svenska. Och så har jag spanska som modersmål och förstår lite annat smått och gott lite grand.
62. Have you ever ridden in an ambulance?
Ja fast inte för egen del.
63. Do you prefer an ocean or a pool?
Havet tack.
66. What is your favorite thing to spend money on?
Mat.
67. Do you wear any jewelry 24/7?
Ett litet örhänge i andra hålet på höger öra.
68. What is your favorite TV show?
Jag vet inte riktigt, känns som att jag sviker de andra om jag skulle tala om det.
69. Can you roll your tongue?
Ja.
70. Who is the funniest person you know?
Det blir så personligt det här, men gissa så gissar ni säkert rätt!
71. Do you sleep with stuffed animals?
Ha haha! Neeeej.
72. What is the main ring tone on your phone?
En plingplong låt, nåt karibiskt.
73. Do you still have clothes from when you were little?
Nej tyvärr, men några bebylakan och nån docka.
74. What red object is closest to you right now?
Ett bibliotekskort
78. Do you flirt a lot?
Bara när jag känner för det.
81. Can you change the oil on a car?
Ja fast jag har aldrig fått tillfälle att göra det.
82. Have you ever gotten a speeding ticket?
Nej
85. What was the last book you read?
Stig Larssons sista tror jag.
86. Do you read the newspaper?
Ja
87. Do you have any magazine subscriptions?
DN (fast jag ångrar att jag tog den för trost att det inte är min färg så föredrar jag SvD), och så får jag nån föräldratidning för jag gick med i nån sida, och så får jag Ica Kuriren för jag har fått den i present.
90. Do you dance in the car?
Eeeeh...i vilken bil?
91. What radio station did you last listen to?
Oj, det var ett tag sen, måste varit P2
93. What was the last note you scribbled on a piece of paper?
Matlistan
97. When was the last time you attended church?
I våras under ett bröllop.
98. Who was your favorite teacher in high school?
Min samhällskunskapsfröken från Polen.
Alla andra hatade henne för hon var så barsk, men jag älskade hennes rättframma sätt och därför fick jag alkoholfyllda praliner och bra betyg av henne (förutom att jag var en duktig elev förstås).
99. What is the longest you have ever camped out in a tent?
En vecka på Roskilde.
100. Who was the last person to do something extra special for you?
Min man.
Empatiska samariter eller kliniska mobbare?
på just internet.
Personen i fråga (nej det är ingen av er som brukar läsa här jag lovar)
snick-snackar som vanligt om känslor.
Jag undrar
hur man ska tolka detta
när det skrivs riktat till någon som känner sig kränkt, sårad och mobbad?
De egna känslorna är aldrig något facit.
Nä visst, det må vara sant rent "kliniskt" så att säga.
Men som mobbad skulle jag tolka uttalandet som en fortsatt kränkning,
som ett hån mot mina sårade känslor.
Men det är jag det,
så vad vet jag.
PMS under graviditeten
Ett tag innan jag blev gravid
hade jag lyckats tämja mina pms-besvär någorlunda.
Jag hade lyckats träna mentalt så pass att jag åtminstone gick och gömde mig
istället för det vanliga: att helt tappa greppet och humöret.
Sedan blev jag gravid,
och trodde i min enfald att det skulle bli som förra gången,
jag (och min omgivning) skulle få njuta av
de ljuvliga månaderna då pmset försvann.
Det skedde inte den här gången.
Nu har beteendet snarare förvärrats.
Häftigare känslomässiga bergochdalbanor kan man önska sig,
är typ allt jag har att säga.
Så fort barnet är ute ringer jag den där tipsade gynekologen och talar ut,
för så här kan jag inte ha det.
Och ja, jag tänker knapra på allt hon kan erbjuda!
Jag sväljer vad som helst,
bara jag slipper detta ok.
Dettta är ett handikappande tillstånd
som det talas alldeles för lite om,
absolut alldeles för lite
(men det är klart, det drabbar ju kvinnor).
Jag är smartare, gladare och definitivt snällare och godare
än så här...
:(
Tycka turist är trist
eller någon liknande stad
kan man kanske förstå
varför jag gillar den låten skarpt.
Alla hoppa upp utom naturbarn!
Flera städer
Men jag har i alla fall skaffat stödstrumpor
så det ska nog gå bra.
Lyssnar på Povel Ramel och tänker att jag borde åka till Örebro också snart,
men när?
Tänker att det vore jättekul att gå på Hjalmars Revy
någongång innan även det tar slut.
Det händer så mycket "ute i landet",
som försummas något alldeles förfärligt mycket av att vara här i Stockholm och navelskåda dagarna i ända.
Fast just nu borde i alla fall jag få dispans,
min navel är så häftig!
För tillfället guppar den upp och ner och sidledes
så fort jag sitter eller ligger ner.
För någon därinne sparkas och har sig,
och desto mer när jag pratar nuförtiden.
Någon verkar gilla (eller ogilla?) min röst.
Det händer så mycket inne i kroppen,
andra kroppar försummas något alldeles förfärligt av mig.
Men jag försöker,
jag försöker förflytta denna händelserika kropp till andras sällskap
så gott jag kan.
Nu kan jag äntligen svara (på frågan om hur det går):
Jorå, det rullar på!
Storstadsräven!
Han fick frukost med frukt och present.
Och vi tog våra hojar och cyklade runt stränderna i Västerort,
i närapå två timmar.
Det var skönt, vackert och nyttigt
(och stärker mina foglossningsdrabbade ben).
Sen drog vi inåt staden och gick på festival i gräset.
De flesta där var sjuttiotalister som vi.
Men vi var de enda i sällskapet som kommit in gratis av rent misstag
(så kan det gå när man går bakom träden i dungen).
Träffade på mitt gamla gäng från förr
och deras sprillans nya barn så söta.
Sen en sväng för att träffa svägerskan
och snabbt snåla hemåt med samma klipp på remsan.
Då hände det!
Vid ett av de nya byggen nära oss kom han,
storstadsräven!
Det var första gången jag såg en i staden,
efter alla år.
Vad kan det betyda?
En signal av något slag?
Han smög i natten förbi,
kanske skulle han jaga råtta,
kanske hare
eller stadskanin.
Vad vet vi,
men vi tyckte han var oerhört fin.
Resande på svullna fötter
Midsommar firades i Dala-Floda. En spontanresa till okänd mark.
Det var alldeles ok och alldeles lagom med två dagar i vildmarken.
Sedan tillbaks i stora staden två veckor.
Och sen ner till släkten i lugna Småland
i en vecka.
En veckas härlig tystnad.
I Småland kan jag tänka mig att bo,
kanske inte just i de allra minsta orterna
men i någon av de större städerna
som ju ligger ungefär lika nära till Göteborg,
som till Malmö eller Stockholm.
Stockholm är faktiskt inte Sveriges medelpunkt,
det är inte heller Sveriges roligaste stad,
eller mest händelsrikt (i alla fall inte i förhållande till dess invånarantal),
eller mest kulturellt
eller nånting faktiskt.
Inget av det stämmer,
har jag kommit fram till
efter att ha bott här i sammanlagt tio år.
Den största tjusningen med denna stad är att längta hit.
Det är när man gör korta resor, besöker vänner eller pendlar till storstan,
som man gör alla dessa roliga saker
som man tror man kommer att göra dagligen om man flyttar hit.
Men sen...när man väl flyttar hit
orkar man bara inte göra något ,
man träffar vännerna mer sällan
och gör överhuvudtaget
ännu mindre än man gjorde
när man bodde i hålan
och längtade hit.
Where the action is.
Kanske snygg ändå
Tuff
Sväller
Bara nån timme efter det samtalet kom halva lunchen upp,
och den innehöll ju inga gubbar.
Sen slocknade jag en lång stund i sängen, medan mannen fick ta hand om dottern.
Det sparkar när jag sitter och skriver här,
nuförtiden sparkar det så fort jag sätter mig ner, eller lägger mig ner.
Så fort jag står still en längre stund överhuvudtaget
verkar det som
att det vaknar och då sparkar det.
Och det är helt fantastiskt jätteroligt!
Det är verkligen ett mirakel, fullständig ofattbart egentligen.
Jag sväller
av lycka.
Nedräknaren
Romantik
att han funderar på att skriva
en strupsång om mig...
Ack,
vad har jag gett mig in på!
Stringtrosan och "Dumskallarnas sammansvärjning"
Det var en skribentbekant till henne som hade skrivit en krönika med den ungerfärliga titeln
"på vilken sida av hemorroiden ska jag ha stringtrosan?".
Jag höll på att dö av skratt när jag läste hela den förträffliga krönikan.
Vet inte varför jag kom att tänka på den nu,
jag har ju ännu inte lyckats få hemorroider (inte än under denna graviditet i alla fall).
Nåja, fast jag är gravid förstås, ganska så.
Idag fick jag reda på att jag är i vecka 19+1.
Vecka nitton plus ett heter annars "jag är i vecka tjugo",
dvs om några dagar har jag avverkat halva graviditeten! Oh Yeah!
Och jag som trodde att jag inte skulle må dåligt längre, ack så jag bedrog mig.
Häromdagen köpte vi jordgubbsyogurt, jag vill ha jordgubbar men törs inte äta färska
vad än livsmedelsverket säger. Tänk om tänk om tänk om det där giftet verkligen är farligt!
Hursomhelst, jag trodde det skulle vara ok att äta yogurten på morgonen eftersom jag hade smakat en skål
på kvällen utan att kräkas.
Men...nähä! där fick jag,
i förrigår morse stod jag dubbelvikt och kräktes igen.
Efter ett uppehåll på två veckor.
Och så nu på kvällen,
tänkte å så gott med en skål yogurt med flingor! ååå mysigt efter att ha fått se bebyn i magen och allt.
Jaha du,
där stod jag dubbelvikt igen.
Och jag som har fått magkatarr och allt,
det svider kan jag bara säga.
Jag bär magen så kallat högt, min magsäck har alltså redan hamnat strax under hjärtat.
Eller två fingrar under behåkanten där nere.
Och jag är bara i vecka tjugo...bara hälften kvar.
Var ska allt få plats???
Jag förstår inte.
Det är inte bara härligt att vara gravid.
Vet inte om någon här har läst "Dumskallarnas sammansvärjning"
men emellanåt känner jag mig precis lika motbjudande som Ignatius.
Det kommer luft med odörer och ljudeffekter från alla...håligheter.
Mer mer, det kommer mer.
Vikten också!
Jag vågar inte säga hur mycket jag gått upp här på bloggen,
än mindre på det där forumet på familjeliv.se.
Men nu väger jag alltså lika mycket som jag vägde samma dag jag fick mitt förra barn.
Jag förstår inte riktigt hur detta har gått till, om det är att jag slutat helt med nikotinet,
att jag dämpat illamåendet med att äta ännu mer
(som t ex nu när jag kräktes, efter en stund åt jag såklart potatis och köttbullar som om ingenting hade hänt),
eller om det där som gör mina ben gropiga
och mina bröst
till Bröst,
är såntärnt vatten man samlar på sig.
Jo, men det har jag hört minsann.
Eeeeh...just det.
Men hemorroider har jag inte fått i alla fall,
fast jag inte använder stringtrosor.
Ja jisses ja, såg på affärn att de hade MAMMAstringtrosor!!!
Ha ha ha ha!
Jag är i alla fall på gott humör, och sen jag fick se bebin idag
är jag på väldigt gott humör.
:)
Systemskifte utan dess like
Solskenet bedrar
Det är årets varmaste dag,
en dag så vacker
som en sol.
Men det känns molnigt och kallt,
och ledset
i hjärtat.
Povel Ramel är död.
Landet lagom my *rs
Jag tycker om värme, älskar värme.
Men måste den alltid komma så drastiskt vartenda år???
Jag har råfuskat.
Eftersom det bara är tre dagar sedan jag kräktes sist har jag som sagt inte odlat några växter i år.
Så idag släpade jag maken till torget för att hämta färdigodlade blommor
(vad han förlorar i "coolhet" på grund av detta vinner han med hästlängder genom att han aldrig på fyra år har följt med till Ikea och aldrig nånsin tänker göra det heller).
Hursomhelst, det blev margueriter och färgglada dalior, två tomatplantor, en persilja och en oregano.
Och som jag svettas ute på balkongen!
Olidligt var ordet.
Som tur är har jag laddat upp med Carlsbergs alkoholfria (min favorit, anteckna mina vänner anteckna).
Och om ett par timmar kommer en kompis med dotter och då ska jag bjussa på pannkakor med glass.
För bara några veckor sedan ville jag fortfarande ha varma soppor till kvällsmat och yllekoftan på mig.
Som sagt,
vaddå landet lagom?
Men hursomhelst,
heja Sverige!
Sista avsnittet (uppdaterat)
Idag såg jag och min svägerska
sista avsnittet av Six feet under.
Få serier har berört så mycket genom åren.
Hursomhelst,
tidigare idag stod vi eller satt i köket, min man, hans syster,
min dotter och jag,
när min man plöstligt ropade
"Kolla, vad gör han??
Kolla!! Det ser ut som att han tänker bajsa eller nåt!!".
Och mycket riktigt,
tvärs över gården hade en man ställt i från sig sin plastpåse
och sin ölburk och dragit ner byxorna.
Och där satt han på huk,
och tryckte och tryckte.
Inte bakom en buske, oh nej,
utan helt öppet på gräsmattan mot en tom vägg,
mitt i solskenet.
Under tiden passade jag på att hämta kameran och tryckte också,
fast på ta-kort-knappen.
Efter en stund måste det ha hänt något,
jag kunde inte riktigt urskilja exakt vad
,på grund av avståndet,
men det verkade som att
det var det stora som hade hänt
för han tog fram en stor vit servett och började torka sig därbak,
och ömsom tittade på resultatet på pappret
ömsom torkade sig,
tills han var klar.
Under tiden sprang några barn förbi och försökte titta bort.
Några vuxna gick också förbi men de försökte inte titta bort,
de bara låtsades som att det inte hände.
Jag fortsatte att ta kort från min trygga lägenhet på andra sidan gården.
Sen var han klar.
Han la servetten över "högen",
drog upp sina gröna kallingar och sina blåa sportbrallor,
tog sin gula kasse och sin folköl
och gick iväg.
Fotona jag tog är lite suddiga,
på grund av avståndet.
Men jag vet ändå inte om jag vågar publicera dem
på bloggen.
Det kanske var lite sjukt
och osmakligt att ta kort överhuvudtaget.
Men jag har
å andra sidan
aldrig sett en man bajsa här på gården.
(min svägerska gick ner för en inspektion
lite senare
och kunde konstatera att det
som låg där mycket riktigt var en hög
människobajs,
själv vågade jag inte gå dit)
Jag funderade länge över ifall jag skulle lägga ut bilderna eller inte.
Men dels så syns det varken vart det är eller vem han är,
dels ger de en bild
av verkligheten.
Sånt här händer på riktigt.
Att en människa är så nödig,
så trasig
och i så avsaknad av självrespekt (eller respekt för andra?)
och avsaknad av normer och regler,
att man kan ställa sig och skita
varsomhelst.
Att en människa kan må så dåligt.
Att
INGEN bryr sig.
Hon har gjort det igen
Min nya favoritpoet, som också är min favvo prosa-författare.
Nu har hon återigen skrivit om, som hon själv brukar säga, inget särskilt
på ett fantastiskt sätt (som jag brukar säga).
Här
Bengtblandare
Bengt Bok
(som förvisso är en väldigt bra dokumentärmakare)
med dokumentärmakaren Bengt Järeskog,
i huvudet.
Men hursomhelst, Bengt Järeskog är en makalös
dokumentärmakare.
Jag kan varmt rekommendera "Hugo och Rosa".
Den går att köpa på en massa ställen på nätet.
Två konstnärer
på tvåan idag.
Annars är mina favoritserier:
Seinfeld,
Sex feet under,
Simpsons,
House
och faktiskt Dr Phil (fast bara var tredje avsnitt).
Svenska serier tycker jag sådär om,
däremot gillar jag nyheterna och svenska dokumentärer,
som den jag såg idag.
Bengt Bok är en fena på att göra dokumentärer.
Två personer
eller snarare i flera år.
Så länge jag har känt de båda
har de missförstått varandra helt och hållet,
trots att de delar på många likheter
eller kanske just därför,
och kallat varandra
hemska saker
som jag aldrig hört några andra
kalla varandra
någonsin.
Aldrig har jag hört så hårda ord,
mellan två personer jag känner.
Det de sagt till varandra
har varit både på skämt och allvar.
Och kanske är det därför
som missförståndet
har vuxit
och vuxit
och vuxit
genom åren.
Nu har missförståndet eskalerat till oanade höjder.
Frågan är om förståndet kan komma
ner på jorden
och ordna till det här.
Eller om det bara är så
att vissa saker
bara ska få vara
som de är.
(nej, det är inte ett par jag snackar om...
...men man skulle nästan kunna tro det)
Musik III
hon heter Miriam Makeba och är helt enkelt supercool.
Perfekt gravidmusik.
Jag lyssnar på en samlingsskiva och skulle kunna tänka mig att äga allihopa,
fast jag klarar mig utan de smöriga låtarna, de på engelska.
Föredrar de på obegripligt språk.
Musik II
Idag repar de hemma, Songbird och Sidebird.
Jag tycker alltid att det är lika härligt, när hela lägenheten fylls av musik
som nu,
Sidebird spelar synth
och Songbird har sedan en tid tillbaka återupptagit
fiolspelandet.
Det var nog tio år sen sist,
säger mannen Songbird.
Musik I
Igår var pianostämmaren här och vi konstaterade
att det här var ingen bra idé. Pianot är för gammalt,
det har inte underhållits på kanske trettio år
och flera strängar gick av.
De ljusa är billigare men när man kommer tillbastonerna blir det dyrare och dyrare.
Vi satt och räknade ut att det skulle kosta minst sextusen kronor att
bara byta strängar. Så en renovering är utesluten.
Vi köper ett bättre begagnat när vi har råd istället.
Favorit i repris
dvs om jag mår bra och så,
ska jag och min mage
åka till Sundsvall igen i slutet av juli.
Jag fick inte nog under jullovet.
Jag gillar alla fyra personer som bor där
(som jag känner alltså)
alldeles för mycket för att låta bli.
Eventuellt ska min make
förhoppningsvis
ta körkort
åt samma håll fast
längre norrut
ungefär samtidigt.
Under den tiden
har min dotter
kollopremiär.
Förut trodde jag inte det om mig själv,
men
jag tycker om det här med att bli vuxen,
att planera saker.
Detet växer förresten.
Jag hade nästan glömt
hur härlig känslan är
att ha ett litet foster
som gör volter och har sig
i ens mage.
Detet känns mer för varje dag.
Jag har inte kräkts på tre dagar.
Och jag sitter uppe och skriver!
Håller jag på att må bättre nu?
Hoppas det.
Aldrig så mycket annars
som när jag precis har klippt luggen.
Allt som står skrivet här
En till, den heter Du
flyger
över taken
trädtopparna
över molnen
där jag står
där är jag så liten
och ser dig
jag ser dig
flyga
ovanför mig
med dina ord
som faller
där jag står
dina ord sprids över marken
och gör vägen ljust att gå på
låt inte andra
de andra
tynga ner dig
tysta ner dig
tvinga ner dig
på jorden
låt dina vackra ord
vara fria
från det som svärtar ner
och tynger
låt orden bli till
låt de stiga upp till ytan
igen
låt dig
flyga över taken
trädtopparna
över molnen
låt dina ord
falla över mig
där jag står
och är liten
och ser dig
sluta aldrig skriva.
En liten
ihop
när du går.
En idol
men det tål att upprepas:
Jag har en idol
(vilket är ytterst ovanligt för jag har knappt haft idoler i mitt liv)
som är fiktiv men ändå en idol.
Hon heter Lisbeth Salander.
Men sen då?
Plöstligt infinner sig
en självklar känsla,
jag skiter i vilket!
Tänker vara mig själv!
Vad ni än säger!!
Hör ni det?
Hallå! Hör ni det?
Jo, jag vet,
jag vet att jag gapar
och talar för högt,
jag vet att jag pratar
ofta
för mycket och för ofta
jo, jag vet,
jag vet att jag tar
en väldigt stor plats i ditt kök
där jag sprider min mänskliga värme.
Jo, jag vet,
jag vet att jag lägger näsan i blöt
i varenda bäcken
och porlande vatten
och ja varför inte,
när det regnar också
då bryr jag mig också,
för jag är inte mindre nyfiken när det regnar.
Jag tänker vara mig själv ändå!
Hör ni det?
Jo jag vet,
jag vet att jag låter
så domderande
så vetande
så besserwisser
så mycket
mer än vad jag är
eller vad jag kan.
Vad kan jag?
Jo, jag vet,
att jag blåser upp mig själv,
att jag är störst
och bäst och vackrast
av alla de varianter
som finns av mig.
I alla fall
när jag får
ett utbrott av storhetsvansinne
lite då och då.
Då är jag större än mig själv!
Jo, jag vet,
att jag lika lätt
pyser ut all luft
och jag är liten
och trasig
som en fuktig
illaluktande
vidrig gammal trasa.
Jo jag vet,
vem tycker synd om en
som tycker mest synd om
sig själv?
Jag gör det!
I alla fall när jag tycker
allra mest synd om mig!
Jag tänker vara mig själv ändå!
Hör ni det?
Vad ni än säger,
jag skiter i vilket!
Livet är alldeles för kort,
(visst är det fullt
av meningsfulla klyschor?)
Livet är alldeles för kort,
alldeles för kort
för att levas
på något annat sätt
än
helt
och hållet.
Vad som helst
annars
vore
en oförskämdhet
en skymf
och ett hån
mot livet.
Därför tänker jag vara mig själv,
vad ni än säger.
Jag är inte alls ironisk
jag ironisk.
Men jag är inte alls det
när jag säger att:
Jag tycker om Gipsy Kings
och jag tycker om bilder på jungfru Maria,
utan att tycka att det är kitch.
Jag tycker om slapstick humor
också
och jag tycker om människor som bryr sig om människor.
Jag tycker också om
människor som spränger gränser
som ifrågasätter det "normala"
och som trivs med att vara
annorlunda.
Jag tycker mycket om människor
som inte räds,
för sig själva.
Klyschor finns till av en anledning.
Inte gaser!
Nej det är definitivt inte gaser nu,
det är en liiiten liiiten fågelunge.
Helt säkert.
:)
Förväntningar
Hon sa något väldigt gulligt och snällt till mig
men jag svarade på själva SAKEN
och inte på andemeningen så att säga.
Om det inte vore så att hon känner mig skulle hon ha tyckt att jag är
världens otrevligaste alternativ korkad person.
Men hon vet att jag redan tycker att hon är snäll och gullig,
och hon vet att jag svarade på saken och that´s it.
En annan vän
säger att jag nog kan uppfattas som hård,
av samma anledning.
Men vännerna tycker ändå att jag är
en varm person.
Varför? Därför att jag är det.
Därför att de känner mig.
Hur man uppfattas av andra
och hur man själv uppfattar det som andra säger
bygger framförallt på förväntningar,
på vad man förväntar sig av andra
och
ytterst sällan på hur det verkligen ligger till.
Känner man till hur det verkligen ligger till
har man säkerligen helt andra förväntningar än man annars skulle haft.
Jag försökte skriva ett klokt och långt inlägg om detta igår,
men så har jag till min glädje just upptäckt att Mymlan skriver om samma ämne
och äntligen fick jag inspiration!
Jan Stenmark
Familjeliv
på gravidforumet på familjeliv.se.
Jag har till och med blivit medlem också,
men som vanligt vågar jag inte skriva något där
bara läsa.
För tänk
tänk om någon upptäcker att det är just
JAG
som fortfarande kräks,
som svettas som en gris,
som har illaxxxxande fly*nin**r,
som fiser
(och rapar)
som ett naturgasverk
och
som har gått upp
så här fantastiskt mycket på så kort tid?
Privata affärer
och skriver på vem som betalat vilket.
Efter två månader går vi igenom högen och jämnar till
det som behöver jämnas till.
Och tänk,
den här gången var det bara trettiofem kronors skillnad!
Savanter?
För några veckor sedan fick jag höra att jag har några märkliga farbröder.
Att de var märkliga visste jag redan men
jag hade inte riktigt förstått hur märkliga förrän min far berättade.
Den ena farbrorn har varit en framgångsrik konstnär så länge jag kan minnas.
Och det är väl inget konstigt med det.
Om det inte vore för att han sedan barnsben
alltid kunnat
gå ut i naturen
komma hem
och rita exakta djur och växter i olika sammanhang,
exakt så de ser ut.
Senare kunde han även skulptera fram djuren.
Och det har han levt gott på hela livet.
Men skapa fritt har han aldrig gjort.
Den andra farbrorn
kunde läsa en skolbok på raken.
Sedan kunde min pappa fråga honom var i boken står det och det?
Och min farbror kunde svara exakt sida, stycke och meningar.
Enligt min far hade denne farbror högsta betyg på allt.
Han blev ingenjör men sen så hade han, enligt min pappa,
väldigt lite fantasi
så han fick vara kvar på samma arbetsplats
som egentligen inte motsvarade hans kunskaper,
till pensionen.
Jag antar att det udda ligger i släkten...inget fel med det,
som sagt,
att vara konstig är bara ett sätt att vara.
Vem är normal?
Dagens citat
misförstår varandra mest"
Moi
Dagens citat
bara ett sätt att vara"
Moi
Mer hat på mors dag
Trots historien jag berättade nedan
blev jag själv vänster (utan hat).
Många barnbarn till spanska inbördeskriget
bär fortfarande på hat.
Jag fick turen att lära mig något annat.
Att hata leder ingenstans.
Jag lärde mig att försöka förstå.
Och jag vet vem jag har att tacka för det,
oavsett alla våra ständiga tvister.
Grattis mamma!
Hat på mors dag
Läser i tidningen en annons från Röda Korset. De har en kampanj just nu för att påminna oss om att
mödrar och barn är de som kanske råkar allra värst ut i krig.
Jag tänker på krig, och hat, och tänker att det finns nog inget värre
det finns nog inget som alstrar mer hat
än ett inbördeskrig.
Tänker på spanska inbördeskriget.
Jag kände en man som hjälpte de folkvalda socialistiska politikerna
att fly landet,
när det var ett faktum
att Franco hade störtat regimen
och att kriget
hade startat.
Samme man såg själv till att hans lilla familj
bestående av fru och tre barn kom undan
inbördeskrigets fasor,
de åkte till Frankrike
och stannade där tills allt var över.
Tills Franco tog över.
När mannen så åkte hem igen med sin familj
upptäckte han något fasansfullt.
Flera män i hans släkt hade dödats av
socialistiska milismännen,
därför att mannens släkt ägde jord.
Kvinnorna i mannens släkt hade våldtagits
bara därför att deras män ägde jord.
En del gravida kvinnors magar hade sprättats upp,
en del hade milismännen väntat på skulle föda,
väntat för att se vad det blev för sort.
Var det en flicka fick hon leva
var det en pojke fick han dö.
När mannen mötte de släktingar som var kvar,
mestadels kvinnor,
hade Franco vunnit inbördeskriget.
Och de som hade utfört tortyren och morden
var döda eller hade åkt fast.
Kvinnorna ville dit
de ville till fängelset och sticka ut deras ögon,
peta ut dem
med sina virknålar.
Hatet kunde inte vara större.
Mannen sa åt dem att låta den nya regeringen ta hand om fångarna,
de skulle få sitt rättmätiga straff.
Inom mannen dog något,
och efter det kunde han inte längre höra
ordet socialism
utan att hata.
Hatet kunde inte vara större.
Men det var likadant,
för de andra.
Det var likadant för dem,
även för mödrarna,
de som utsattes för Francosoldaternas tortyr,
förnedring, våldtäckter och död.
(Mannen var min farfar)
Eftersom att
blir fruktansvärt irriterad på folk som både säger och skriver "eftersom att".
Det heter antingen "därför att", "på grund av" (ibland "på grund av att")
eller "eftersom" (men alltid bara "eftersom").
Jag vet inte var dagens undgom har fått "eftersom att" ifrån,
om det beror på att folk inte längre läser lika mycket som förut,
eller om det är lättare för felaktiga uttryck att sprida sig
nuförtiden
med internet och allt.
Jag vet inte.
Men eftersom att vi har internet
och eftersom att ni kan läsa vad jag skriver
så får ni gärna säga er åsikt i frågan,
eftersom att jag frågar.
Kära nån,
visst låter det fult?
Försommarmat
Så då tänkte jag att jag kanske skulle må bättre av lite kallare mat
idag. Något man kan ta och småäta av under dagen.
Dagens rätt:
Massor av kokta fullkornsmakaroner
kokta i grönsaksbuljong,
två skivade stekta chorizokorvar,
en hel liten burk majs,
en hel liten burk oliver,
två stora fina tomater
i små bitar,
ett helt paket fetaost i små bitar,
en hel påse ruccolasallad.
Blanda ihop alltihopa i en stor skål,
kan serveras precis då
eller kallare lite senare.
Dricka till:
Fruktjos med isbitar i.
Mer blommor
Där ska en del vara grönsaker, frukt och bär till familjen
och en stor del allehanda blommor.
De som känner mig väl vet att jag har gröna fingrar och att jag älskar att hålla på,
att påta i jorden och greja,
även om jag bara får fixa med balkonglådorna.
Förra året blev det rätt så lyckat på balkongen, tomaterna smakade gott och rosenbusken
lyckades blomma ända fram till oktober. Det blev en del andra saker,
kryddor och blommor.
Men krasse tänker jag sluta odla helt.
Jag har försökt odla krasse i en massa år och de senaste åtta åren har jag alltid fått
ohyra på den, och det har inte hjälpt att använda vare sig såpa
eller handlarens giftigare medel.
Så det är lika bra att försöka odla något annat tycker jag.
Men vad?
Inte nog med krasseproblem.
Jag har varit så borta i huvudet och så illamående de senaste tre månaderna att
jag för första gången på ...FJORTON ÅR!... inte har satt ett enda frö ner i jorden.
När jag väntade min dotter var jag som tröttast på hösten,
och då brukar jag ändå inte så något. Sen, när jag mådde bättre,
växte min mage i takt med alla odlingarna.
Men nu...
...jag känner inte igen mig.
Inte ens ett ynka solrosfrö har jag petat ner.
Jag får göra som mina vänner med mindre gröna fingrar
och köpa färdiga blommor att sätta i krukorna.
Fast det tar emot,
men det kanske blir fint ändå.
Rosenbusken har hursomhelst börjat
växa rejält iår igen.
Som jag längtar efter en egen trädgård!
Vad livet kan handla om
mellan hägg och syrén.
När det luktar som bäst av allt möjligt.
Jag har köpt en ny cykel!
Ska åka och hämta den,
cykla hem den sen,
(kanske i regnet)
cykla mellan hägg och syrén
när det luktar som bäst
på den nya röda cykeln.
En Poet
och för ett halvt år sedan träffades vi på riktigt
när jag åkte dit på besök.
Jag borde ha lagt till henne på min länk-lista för längesen,
och för ett tag sedan borde jag även ha puffat för hennes diktsamling.
Jag köpte den första varianten, den som är felstavad på framsidan.
Sedan kom en reviderad version,
nu finns den inte längre till försäljning på nätet
(om man inte mailar henne och frågar direkt).
Men den fantastiska poeten från Sundsvall är kvar,
och hennes eminenta blogg
i allra högsta glad.
Hon kallar sig Bump och har nyss fyllt tretton år.
Lycklig
Jag har bara varit gift i två veckor.
Fattar fortfarande inte vad det kan förändra
annat än att vi har skrivit på
ett kärlekskontrakt med varandra.
En sak har förändrats.
Om jag i snart fyra år bara varit lycklig
tillsammans med en varm och godhjärtad man
så är jag nu lyckligt gift med densamme
(vi bråkar ungefär lika mycket som förut).
Och nya bekantskaper
hade mycket mycket humor.
Mycket humor i min smak,
hon pratar främst engelska
och så verkar hon varm också.
Jag gillar :)
Utan humor går världen under
förresten.
Det gick ju bra
och kunde därmed gå på toaletten närsomhelst och utan att störa någon.
Och jag är glad att jag är nykter. Man får se och höra så mycket som andra missar.
Det stämmer att folk tappar koncentrations- och omdömesförmågor när de fått i sig lite rödtjut.
Fint bröllop hursomhelst, men med många långa tal.
Jag tror vi satt i sex timmar bara för att äta middag,
inte ens i Spanien sitter man så länge.
Dagen efter kräktes jag tre gånger,
en under bilfärden
en när vi hade kommit fram
och en efter att ha ätit världens godaste söndagsmiddag som maken hade lagat.
När ska illamåendet gå över egentligen?
Songbird och helg
på Sjöhästen i Hornstull.
Om jag orkar ska jag dit.
Och oavsett om jag orkar eller inte lär jag åka på mannens kusinbröllop på lördag.
Men vi får se om det blir roligt,
just nu vill jag bara vara bland folk jag känner
och som känner mig.
Har föga lust att vara social och jag får panik inför
eventuella stela bordsplaceringar.
Hjälmen
så kommer jag på det
att jag har allergi och
inte får äta nån vettig medicin i år.
Det hjälpte inte att inbilla sig något annat.
Fel låt vann
Jag fick välja till slut, och valde helt fel.
Jag känner att jag måste kompensera detta på något sätt,
jag menar,
nu när vi är gifta och allt,
jag måste hyra Short Cuts!
Georgien
Men jag fattar inte varför, de är mina absoluta favoriter
jag är inte det minsta ironisk
de ÄR mina favoriter
jag gillar låten skarpt.
Och de spelar före Sverige.
Polly
det vill säga hemskt mycket allergi,
men det enda medel jag får använda är Pollyferm
eftersom jag är havande.
Tror ni det hjälper?
Föga ska jag be att få tala om,
föga.
Men eftersom jag har förmågan att lura i mig själv att jag är så himla smart, trevlig
intuitiv och snäll
(en förmåga som många många människor besitter)
så använder jag mig av den förmågan
för att lura i mig själv
att det här med allergin är a piece of cake i år
och att snuvan bara beror på min nuvarande situation.
Och tro det eller ej,
det funkar!
Urk
Men det är det inte.
Jag spyr snart på det hela!!!
...eeeeh...jag menar, jag hoppas jag slutar med det snart.
Igår hoppade jag över en lektion för jag mådde illa
jag ville hellre träffa en vän (som heter Linn) som illustrerat en bok
(av en författare som också heter Linn fast hon är någon annan).
Och det gjorde jag helt rätt i!
Det var en flådig tillställning,
hippare (men därmed inte sagt att det var trevligare) än releasefesten
av G. Bergströms "Bill och Bolla"
jag var på en vecka innan.
Gårdagens förlag bjöd hursomhelst på gratisböcker och jag kom hem tre pocketar rikare.
Men jag vet inte jag,
vet inte om det är ett straff för att jag skolkade
men imorse kräktes jag
och sen nu på eftermiddan
igen
(fast magen var tom).
Urk.
Och ändå har jag gått upp åtta kilo allaredan.
Bröllopsbilder
Vi står still
...tre sekunder senare...
:)
Före vigseln
och min blivande man och jag åkte kollektivtrafik till vårt eget bröllop.
Vi hade kul ändå!
(fler bilder kommer senare)
Stopp i avloppet
(produkten var mycket farlig att handskas med, därav skyddskläderna)
Veckoläsning del tre
för varje gång jag ska till att läsa just kurslitteratur råkar jag falla i djup sömn...
...djup djup sömn...zzz...zzz...
Veckoläsning del två
Det var riktigt mysigt, Kalle/Sidebird ackompanjerade med syntens mest rymdlika ljud
och den delen av publiken som var intresserad och lyckades sitta där man faktiskt hörde
tyckte att sagan var jättebra.
Men kanske är inte Sjöhästen rätta stället att läsa en lång text på,
det var inte alls som på Tellus under Chimos vänkväll.
Folk har inte tålamod på krogen och även om "Solikostas" har mycket humor
så kräver den lyssnarens totala uppmärksamhet.
Jag var ändå stolt över att jag inte fick hand-darr eller röst-darr
och över att jag inte brydde mig om dem som pratade på trots att jag läste där uppe på scenen.
Kalle och jag är överens,
det blir fler uppträdanden tillsammans.
Nu ska jag bara hitta bra scener.
Veckoläsning del ett
Det var jätteroligt!
Jag fick prata in en text om en sak som mycket väl skulle kunna säljas på teveshop,
en grönsaksskärare. Så jag babblade vitt och brett om olika skivade grönsaker,
fast på spanska.
Det roliga var att jag tyckte jag lät som en Almodóvar film.
"Las patatas fritas, la cebolla entre otras y todo tipo de frutas y verduras" bla bla bla...
nåja,
det var kul
och jag blir många hundra kronor rikare före skatt,
ett par tusen till och med.
Ibland undrar jag vad jag skulle göra om jag fick den timlönen på heltid...
Heroes
jag kan ju känna lukten av skit på flera kilometers avstånd!
Händelserna i förväg
Graviditeten har ingenting att göra med vårt giftermål,
vi råkade bara gå händelserna i förväg.
:)
Ingen sjukdom
...och sen säger de att det är ingen sjukdom att vara gravid,
ha!
Giftermål i vår
en av hans många kusiner gifter sig.
Vi hinner före!!!
Japp,
redan 5e maj ska vi ha en liten borgelig vigsel.
Jag ska alltså bli:
Fru.
:)
Uppmanad
Några bloggvänner uppmanade mig för längesen, och eftersom det var ett tag sen jag var härinne så har jag inte svarat på uppmaningen, förrän nu.
"Skriv sex underliga/egendomliga saker om dig själv, ange också dessa regler. Välj sex nya bloggare som du utmanar, och ange deras namn på din blogg. Berätta för dem att de blivit utmanade och be dem läsa mer i din blogg."
1. Alla skåpluckor måste vara stängda och alla lådor indragna innan jag går och lägger mig på kvällarna.
Om inte så mår jag väldigt dåligt och kan inte sova. Alltså kollar jag alltid att luckorna är stängda och lådorna indragna i hela lägenheten innan jag går och lägger mig.
Jag trodde inte jag led av någon form av tvångssyndrom förrän jag kom till insikt om det här med luckorna
(som jag kom på när jag funderade på vad jag skulle svara här).
2. Jag kan peta mig i näsan med tungan.
3. Som tydligen många andra kvinnor kan jag inte skilja på höger och vänster. Jag måste alltid tänka på vilken hand jag skriver med (höger) innan jag vet vad som är vad. Det här har skapat problem när jag har övningskört (och jag har inte tagit körkort än...).
4. Jag gör mina egna ordvitsar så fort jag ser en möjlighet, det sker så ofta att jag tror att det är ytterligare en tvångshandling.
Så fort jag kan försöker jag rimma eller vitsa till meningar, som om det vore klämkäcka reklamsnuttar eller hurtiga julrim, i mitt eget huvud.
Det roar mig något enormt,
men det roar inte min omgivning lika ofta för de fattar inte vad jag snackar om de gånger jag talar högt om
mina påhittade rim och vitsar.
5. Jag samlar på udda ord. Det kanske kan ses som en förlägning eller resultat av ovanstående.
Jag älskar att lära mig nya konstiga ord och så fort jag har hittat ett nytt försöker jag skapa tillfällen i samtal då jag kan använda det nya ordet. Detta gör jag på alla språk jag kan, dvs svenska, spanska och engelska om jag får tillfälle.
6. Jag kommer mycket väl ihåg människors ansikten efter att ha sett dem en gång.
Men jag glömmer lätt vad de heter om jag inte träffar dem flera gånger.
Inte här på ett tag
Kanske, eller också det faktum att webblogg återigen ändrat på mitt lösenord och jag inte kunde komma in, och sen orkade jag inte. Ja, då blir det väl lathet.
Men, nu är det vår
och jag är här igen.
Åtta-brottet på slottet
En bröllopsinbjudan damp ner i vår brevlåda.
Det blir i slutet av maj,
med allergiklåda?
Klädseln är kavaj,
och festen
ska firas i ett gammalt slott,
det låter flott!
Nytt inlägg
Jag kom in på min egen blogg! Hurraaaa!
Nu ska vi se om jag kan komma in på Lalandakid...
Barnatro
Jag ska skippa melodifestivalen och titta på temat Barnatro.
Det ska bli intressant att se hur det kan vara när någon annan dikterar tron.
När jag växte upp fick jag aldrig vare sig någon uppmuntran eller förbud hemifrån,
jag fick tro på vad jag ville.
Och därför trodde jag på precis allt.
Jag trodde på Gud, på den Heliga treenigheten, på Jesus och Jungfru Maria, på alla Helgonen, på Tomten,
på de tre Vise Männen, på att jag var någon annans barn än mina föräldrars, på Budha, på reinkarnation, på levitation, på utomjordingar, på tomtar, troll och älvor, på näcken, på allehanda spöken, på att jag kunde flyga om jag bara ville det tillräckligt mycket, på att jag kunde vara en häxa, på Big Bang, på Platons idealvärld,
på att jag var kusin med apor och grisar...
Min barndom var, som så många andras, kanske inte rosenröd.
Men den var fylld av allt möjligt i fantasin.
Jag var fri att tro på precis vad jag ville, och jag trodde på allt.
Ena dagen skulle jag brinna i helvete, för att nästa förvandlas till en kossa, ibland till en fjäril och flyga i väg.
Plöstligt kom nån typ från Jupiter och hälsade på.
Allt var möjligt.
Sedan begränsades mycket av min tro pö om pö.
Jag tror fortfarande på en del saker men
för säkerhets skull tänker jag inte tala om vad det är...
...man kan ju bli tvångsintagen för mindre ;)
Men hur är det när man inte får ha sin egen tro i fred?
Ikväll ska jag titta på det,
i alla fall på hur svt2 visar det.
Mer Ribbstol
Det känns så dumt att höra nåt dumt i radio ibland, som idag. Jag kommer inte ihåg vilken reklamkanal det var, för jag rattade bara in den på måfå. Men hör och häpna, tjejen säger stolt att "Idag är det den första vårdagen!", killen svarar "men är det så? är inte vårdagen...?" och så hinner han inte säga mer för tjejen ropar högt "javisst, första mars är första vårdagen! och det är idag!".
Jaha, tänkte jag, så vitt jag vet är vårdagjämningen som är första vårdagen, TJUGOFÖRSTA mars.
Och sen blev jag lite sur.
Ribbstol
Köpes i Stockholm!
Fyndigt
Jisses, det var längesen jag pratade med henne ens en timme!
Vad pratade vi om? Autism, asperger, äktenskap, avlyssning av telefoni och bevakning av epost, mitt barn, hennes hund, kylan som tränger in i märgen, galna grannar, goda grannar...och ändå ska vi ses i helgen.
Bara hon mår bra, och min lilla familj och jag. Bara alla mår bra kommer allt att bli bra i helgen.
Fast jag hade önskat att det hade varit lite varmare. Jag känner mig fåfäng och vill visa henne min nya jacka som inte är så ny längre men som hon inte har sett, den med de färgglada katterna på fodret.
Den där jackan är det enda dyra jag köpt på åratal.
Ja just det, vi pratade om att fynda också. Mamma sa att hon aldrig träffat någon som har sån tur med att fynda prylar, möbler och kläder som jag har. Jag hittar alltid bra och billiga saker.
Men sen är det också så att det är lite av en sport för mig, jag är prisjägare. Men jag vill inte ha vilken skit som helst nej, det ska vara bra grejer.
När jag ska fynda är jag som en jägare ute i skogen, en riktig jägare. Jag spanar efter precis det jag letar efter och jag köper inte nånting om jag inte hittar vad jag vill ha.
Jag skjuter inte efter en annan älg om inte min har dykt upp. Dyker inte min upp så går jag hem,
och kommer tillbaka och spanar en annan dag.
Ibland tar det tid, och ibland har jag en väldans tur. Det är som en sport för mig, mitt jägarintresse.
Ja, man kan säga att jag är fyndig.
Fast,
när det är så här riktigt kallt fyndar jag inget alls.
Stannar hellre här inne och dricker té, eventuellt läser pedagogikboken som ligger där på bordet.
Men bara för att jag måste.
Giftiga ord
Jag har inte sett utställningen men jag gillar sågningen skarpt:
Sågning
För övrigt var både bandet och performanceföreställningen på gårdagens Songbirdklubb helt enastående.
Det finns hopp!
Songbird klubb
Jag ska dit och merchandisa åt huvudattraktionen och titta på, inte uppträda själv.
(det blir nog nästa gång, i mars skulle jag tro)
Kom!!!
Kom och var med i publiken!
Heja Songbird!
Idag kommer det också nån kommunist från Malmö att uppträda som förband,
han har med sig en wanna som ska spela thermin (en sak som låter av handrörelserna i luften, coolt för somliga töntigt för andra).
Jag undrar om förbandet kommer att köra kommunistisk propaganda på scen,
om inte så blir jag besviken.
Det borde vara mer politik i konsten. Politiken i konsten är en bortglömd grundpelare.
Utan den finns bara leken kvar och man kan faktiskt leka sig till leda.
Barn leker betydligt bättre och roligare än vuxna.
Vuxna lekar känns...krystat, utan mening, utan budskap, utan språk, utan innehåll.
Med navelludd.
Och den behöver inte jag.
Jag kan hämta ludd från filtret i torktumlaren nere i tvättstugan.
Om förbandet inte kör kommunistisk propaganda på scen ikväll blir jag besviken.
Jag vill ha något riktigt att klaga på,
för hur kul är det att klaga på navelludd egentligen?
Kom ikväll!
Det absolut bästa med en egen blogg
man får tycka synd om sig själv till det yttersta
man får säga det högt och klart
och upprepa det hur många gånger man vill.
I hur många inlägg som helst.
Ja, jag tycker synd om mig idag!
(och så tycker jag synd om en del som måste gå till jobbet en dag som denna,
men självklart är det mest synd om mig själv här
det är ju det jag bloggar om)
Min nya hjälte
Häromveckan köpte jag bok nr 2 i Stieg Larssons Milleniumserie.
Synd att han dog innan han hann skriva alla tio böcker om Mikael Blomqvist och Lisbet Salander,
nu finns bara en obearbetad fjärde bok kvar i hans dator.
Jag tänkter: Vad skulle Lisbet ha gjort nu? Om hon hade varit i mina skor just idag?
Jag tror hon skulle ha låst in sig i sin lägenhet och bara vilat, latat sig eller bara gjort sådant som kräver lite ansträngning men ger stor utdelning. Som att spela dataspel till exempel.
Jag kan inte börja läsa del två förrän jag har läst "Den tidlösa Pedagogiken". Jag vet att om jag börjar läsa Stieg Larssons kommer jag inte att kunna sluta förrän den är klar,
och nog för att jag läser snabbt
den kan ta en stund ändå.
Så nu gör jag varken eller, för att jag inte orkar läsa kurslitteratur.
Orkar bara sitta här en stund och skriva strunt.
Jag gick förresten ner till affären, temperaturen har stigit sedan igår,
från -16 till -4.
Nu tröstar jag mitt ego med tropisk jos och ett par chokladbitar.
Ingen annan är hemma.
Den neråtgående spiralen
Jag är inte gjord för det här klimatet,
så fort det blir under fem minus grader blir
inte bara jag
utan hela min kropp deprimerad.
Jag fryser konstant!
Kallt ute, kallt inne, kallt på dagen och kallt på natten.
Orkar knappt gå ner till affären och köpa mat eller godis.
Men det gör jag nog snart ändå, idag är det en sån dag då man inte ska göra något alls.
Bara glo, läsa en bra bok eller en töntig tidning, äta lättuggad mat och snaska.
Jag läste en tvåsidig artikel igår om vad man ska göra när man har pms, hålla en fyra veckors diet.
Fyra veckor! det är ju hela månaden!
Menar tidningsförfattaren att jag ska tänka på min PMS varenda dag?
Är de inte riktigt kloka?
Sen insåg jag att det enda jag inte gör, av allt som stod där, är att sova gott
(vilket jag faktiskt inte kan hjälpa, jag skulle vilja sova längre på morgnarna men jag kan inte)
och att inte ha några krav de dagarna man har pms.
Jaha? och hur lätt är det egentligen?
Man låser in sig själv, struntar i jobb, studier och familj (inklusive sina barn) i en veckas tid eller?
Det går inte att helt och hållet alltid undvika krav.
Lika lite som det går att undvika denna förbaskade kyla!
Jo jo, jag vet det, det är mycket kallare i Sibirien. Men jag klagar bara utifrån mitt perspektiv,
och här är det tillräckligt kallt ska ni veta.
Och mörkt,
och trist.
Inte ens snön hjälper...
Woody versus Seinfeld
Det finns några Woody Allen filmer kvar att se, inte bara de dåliga, från hans samlade verk.
Men ingen i detta hushåll har orkat gå och hyra en film på evigheter.
Just nu leder därför Seinfeld med 1-0 (eller med cirka 20-0 om man ska räkna poäng per avsnitt).
Raka besked
Hur ger man direktiv utan att låta "bossig"?
När man har pms...
Flyer
Den här kommer att ligga i demon som finns att köpa under konserten på Debaser ikväll.
Eller så kan man hämta en från högen, eller få en i handen om man har tur.
Naturligtvis är det jag som har gjort dem.
Sultans of Ping
http://profile.myspace.com/index.cfm?fuseaction=user.viewprofile&friendid=117031435
och naturligtvis Songbird!
http://profile.myspace.com/index.cfm?fuseaction=user.viewprofile&friendid=34585239
Snart
Jag vill bara uppmärksamma spelningen på lördag en liten stund till!
Se nedan.
Konserter Konstutställningar och Krumelurer
Igår var jag återigen på vernissage, och alla var där.
Alla som hade någon anknytning till konstnären alltså, och de var många.
Som tur är känner jag mer eller mindre alla dessa människor, och det var lite som att gå på klassfest.
Jag uppdaterade info om deras liv och förehavanden och de frågade mig
"vad gör du nu?".
Well, jag är personlig assistent åt min egen dotter, jag skriver allehanda texter som
vill bli publicerade,
och jag ska läsa pedagogik i vår.
Och jag gör mer: jag är fortfarande väldigt trevlig, glad och intressant.
Dessutom har jag blivit smartare av att inte vara översocial,
eller överkonsumerande,
och hålla jämna steg med omgivningens innelista.
En bra stund stod jag och pratade med ett exet´s sambo som också är journalist.
Hon jobbar på en av de större tidningarna och såg fullständigt slutkörd ut,
hon ville bara gå hem och sova.
Hon såg tröttare ut än den nyligen förlösta mamman jag träffade tidigare samma dag.
Jag är glad att jag inte till varje pris fortsatte att vilja jobba som journalist.
Inte som det ser ut i mitt liv just nu och de kommande fem/tio åren.
Jag har tillräckligt med rynkor redan, vill inte ha fler.
Helst vill jag fortsätta att vara sprudlande glad inombords
och irriterande nöjd och lugn på utsidan.
Helst vill jag fortsätta att hinna med att följa och utveckla mina egna tankar,
att slutföra tankegångarna
och inte försöka hålla mig flytande
vad gäller flyktiga trender, trendiga människor och snabba karuseller.
Jag har ju bästa attraktionen hemma!
En artist under samma tak.
Snart blir det konsert igen.
Sambons tvåmannaband Songbird och Sidebird
ska vara förband åt forna indiepoppiga punkrockbandet Sultans of Ping.
De spelar på Debaser 3e februari.
Sultans of Pings hit hette, då det begav sig första halvan av nittiotalet, "Where´s my jumper?"
Jag tänker verkligen inte glömma tröjan på diskot
om det fortsätter att vara så här kallt.
Songbird och Sidebirds otippade hit just nu är "När bonden kommer till stan".
Det var den låten alla ville höra på deras klubbpremiär förra fredan,
där jag inte var därför att jag inte kunde gå den dagen.
Men nästa gång ska jag gå dit,
den 16e februari på Sjöhästen.
Någon av nedanstående dagar (det är inte bestämt än exakt vilken dag):
* Fredagen den 16 februari
* Fredagen den 16 mars
* Fredagen den 20 april
* Fredagen den 18 maj
* Fredagen den 15 juni
då Songbird och Sidebird har sina klubbkvällar,
ska JAG upp på scen
och läsa ur min rymdsaga.
Jag ska hursomhelst vara där de flesta datum, ändå.
Dagens citat
så var den dagen förstörd"
R.E.
Det kom en pojke
Han fyllde mitt vardagsrum med hopp
(och lite pruttdoft en kort stund men mest luktade han gott).
Han är ljuvlig och helt underbar.
Det är han,
när jag tittar på honom
får jag inte ihop det
det går inte att förstå,
inte alls,
att en bråkdel av pojkbebisar
lika ljuvliga och underbara som han är
växer upp
och blir
kvinnomisshandlare.
Den har inte ens börjat
Vintern har inte ens varit här någonstans,
och jag hör fåglarna kvittra
jag hör dem!
Redan
Ansiktskrubb a la naturelle
Jag tar vara på allt,
som när jag inte orkar äta upp hela morgongröten...
Han luktar honung
Idag fick jag träffa en fem dagar gammal ny människa.
Det var ett tag sen jag fick äran att bära en sådan ung person i min famn, och så söt han är,
och go och gullig och ullig och luktar honung gör han också.
Nykläckta bebisar luktar honung, jag tror att änglar luktar så också om de är snälla.
Och det gör den här nya personen, luktar honung och är så kallad snäll.
Han log, han skrek, han åt, han sov,
och sov, och såg himla söt ut, och sov
och såg himla söt ut.
Och han sov.
Sedan fick jag honom i min famn igen. Och han fes.
Och tarmarna hans rörde på sig men han rörde inte en min.
Efter en stund kände jag något varmt på min t-shirt och kjol,
föräldrarna sa "ja men det brukar kännas varmt".
Men jag tänkte...jag har varit med förr, det här känns lite väl varmt.
Mycket riktigt hade han kissat på sig på mig, men inte ens kisset luktade något annat än honung.
Honungsvatten möjligtvis,
men inget annat
för det finns ingenting som luktar illa,
det finns ingenting fult alls med en fem dagar gammal
ny människa.
Nyårspresent!
Hon hade gått två veckor över tiden och idag var det meningen att hon skulle igångsättas om inget hände innan dess.
Det behövdes inte, hon började känna värkar två timmar efter att vi hade åkt hem.
Och för två timmar sen blev jag (snart ingift)faster till en gosse!!
Grattis E & E!
Nytt år fullt av förväntan, spännande slut på det gamla
De senaste veckorna har jag rest hur många mil som helst.
Först ner till Småland, därefter upp till Sundsvall.
Det var en hel del byten av tåg och buss och följaktigen har jag fått se några stationer,
nya som gamla.
De flesta tågstationer är rätt fula.
Gävles är till exempel långtifrån så kul som det låter, stationen är helt enkelt aptrist.
Falköpings är kul med sin rymdgång mellan perrongerna och själva stationen, man tror att man är med i filmen ET eller i en station på månen eller nåt.
Vilket påminner mig om att jag är född exakt samma dag som Fuglesang (jag känner en stark koppling mellan att vara astronaut och mig själv, har dock ännu inte riktigt förstått varför).
Sundsvalls station är jättefint, tågstationen alltså.
Stadens busstation lämnar däremot mycket kvar att önska. En liten kiosk, en übertråkig vänthall
och en a-lagarbelägrad toalett. Och när jag satte mig på bussen var jag så kissnödig att jag trodde jag skulle dö, till min förfäran fanns ingen toa på bussen heller...nästa gång jag reser till och från okänt mål tar jag med mig några tensblöjor.
Den gröna Julen i Småland var fin på alla sätt och vis.
Den grekiska familjen kunde inte ha fixat det bättre, jag stortrivdes.
Och så Sundsvall, där bloggvännen Mymlan bor med sina underbara barn
(däribland den eminenta poeten Bump).
Det var en glad överraskning, inte för att jag trodde att de var hemska på något sätt,
men de var allihopa vackrare, roligare och ja bättre i verkligheten än på blogg.
Hittills har jag bara fått bra träffar via internet, inga nitlotter, IRL.
Och det är bra, fast jag vet lika lite vad det skulle betyda
som det faktum att jag har en uppenbar koppling till astronauter.
Ingen
hur mycket tid man lägger ner på bloggandet.
Mer Advent
När tredje ljuset brinner
vi glatt vår kossa styr...
eeeh..nej!
jag menar förstås
så här:
När tredje ljuset brinner
vi juleklappar syr
och alla bakar kakor
och har ett väldigt styr.
Mums fillibabba!
Tycker ni det ser suddigt ut?
Det tycker jag med,
men att sväva ovanför matbordet
på en pinnstol
och
försöka ta en bild
samtidigt som man håller i taklampan,
och
se till att
inte ramla ner på godislådorna
är en akrobatisk bedrift.
För mig räckte det med att fixa godiset,
jag är inte akrobat (är fortfarande rädd för höjder).
Adventslista
1. Var hittade du den här listan?
Mymlans blogg
2. Var är dina föräldrar födda?
Madrid och Örebro
3. Vad är det senaste du installerade på datorn?
Ingen aning, är det en intressant fråga?
4. Vilken är din favoritrestaurang?
Länge var det Blåbär, men jag har förätit mig på deras mat och letar efter en ny favorit.
5. När badade du i en pool senast?
I våras
6. Har du varit med i någon skolpjäs?
Ja, jag har bland annat spelat Antigone och haft värsta monologen inför massor av folk,
mamma grät, och dåvarande pojkvännen grät.
7. Hur många barn vill du ha?
Den jag har och några till
8. Vilken musikstil tycker du mest illa om?
För mig handlar det inte om stilen, utan om musiken är bra eller dålig.
9. Hade du lätt för att bestämma dig för vad du skulle rösta i valet?
Ja
10. Vad har du för TV-kanaler?
Det som finns i huset.
11. Har du åkt moped någon gång?
Ooooja, både fram och bak. Tills jag var med om en olycka när jag var sjutton år.
Sen dess har jag inte vågat sätta mig på en cykel med motor igen.
(Uppdatering: Jag har åkt moped en gång till, jag var tvungen att sätta mig på en EU-moppe
en gång, jag körde runt lite så vi skulle få några bilder till ett nyhetsinslag...)
12. Har du busringt någon gång?
He he he, självklart.
Roligast var de gångerna min granne och jag ringde till olika fina restauranger från telefonkiosken. På den tiden fanns det inte mobiler och vi vågade ju inte ringa hemifrån.
Vi låtsades vara ett välbärgat par och beställde bord.
De gick alltid på det.
13. Har du fått felparkeringsböter?
Jajamän, trots att jag inte ens har körkort!
Men jag har haft en bil...
14. Har du hoppat/kan du tänka dig att hoppa bungy-jump eller fallskärm?
Aldrig i livet! Däremot kan jag tänka mig att hoppa på sånadär jättehoppgungor de har på Kungsträdgården ibland. Väl fastbunden.
15. Vilken är den plats längst bort som du har besökt?
Månen...
Nej men Palenque i Chiapas eller
om London (inte huvudstaden alltså) några mil väst om Toronto ligger längre bort...
nån av dem torde det vara.
16. Har du en egen trädgård?
Nej, men jag har en fin balkong.
17. Vilken är din favorit bland tecknade serier?
The Simpsons.
18. Kan du alla orden i nationalsången?
Nej
19. Badkar eller duschkabin?
Badkar med duschmöjligheter.
20. Vilken är den bästa film du sett senaste månaden?
Volver (Att återvända)
21. Favoritpizza?
Albertino (med Mozzarella ost och parma skinka)
22. Chips eller popcorn?
Popcorn
23. Vilken färg på läppstift använder du?
När jag använder läppstift är det rött.
24. Har du rökt jordnötsskal någon gång?
Jordnötsskal? När det finns så mycket annat man kan röka?
Nej!
25. Har du någonsin varit med i en skönhetstävling?
Nej, jag är snygg ändå.
26. Apelsin- eller äppeljuice?
Apelsinjos
27. Vem är den senaste som du åt ute med, vad åt ni?
Min sambo, persisk mat.
28. Favoritchoklad?
Mjölkchoklad.
29. När röstade du senast?
Well, i september såklart! Jisses vilka töntiga frågor!
30. När åt du en hemodlad tomat sist?
I somras, en Alfons Åberg tomat som jag odlade i min balkong.
Den var asgod!
31. Har du vunnit en prispokal någon gång?
Nej, men jag har vunnit en trave böcker en gång när jag vann nån tävling med en teckning.
Jag var mäkta stolt.
32. Är du bra på matlagning?
Ja det är jag.
33. Klarar du att tanka själv?
Jo det klarar jag, inte nog med det,
jag klarar av att tänka själv också!
34. Har du beställt något från något av de där shoppingprogrammen som går på reklamteve-kanalerna?
Nej, aldrig.
35. Pepsi eller coca cola?
Helst vatten.
Det krävs 3 till 6 liter vatten för att tillverka 1 liter Coca Cola.
36. Har du varit tvungen att använda uniform i något jobb?
Ja, mina två första år i förskolan samt när jag jobbade på hamburgerrestaurang.
Den första uniformen var söt,
men den andra var fullständigt vidrig.
Bland annat skulle man ha en keps som det stod
"The flying clock" på.
Jag tror att den hamburgerkedjan gick i konkurs strax därefter.
37. Vad var det senaste du handlade?
Mat
38. Har du kräkts offentligt?
Ja det har jag,
och jag förstår inte varför alla andra som svarar på den här listan MÅSTE skriva att det var jättelängesen.
Som om nån trodde att det var i helgen...
39. Vill du helst bli mångmiljardär eller hitta den sanna kärleken?
För tillfället vill både jag och min sambo bli mångmiljardärer.
40. Tror du på kärlek vid första ögonblicket?
Nej, men på livslång kärlek.
41. Har du ringt något betalnummer?
Nej, men en gång skickade jag betalsms.
42. Kan man vara vän med sitt ex?
Ja det är klart man kan.
43. Vem var det du besökte på sjukhus senast?
En vän som verkar ha klippkort på sjukhus.
44. Hade du mycket hår som liten bebis?
Inget alls. Jag såg ut som en gris när jag föddes.
Hårlös, rund, sned och skär.
45. Vad har du för meddelande på din telefon/mobilsvar?
Det var ytterliggare en jätteintressant fråga (not)
jag svarar:
Hej du har kommit till den och den,
vi/jag kan inte svara just nu men lämna gärna ett meddelande
efter pipet.
46. Vad har du i din väska?
I min favvo väska har jag just nu ett jättestort hål.
Så jag använder den andra, som i och för sig också är en favorit,
i den har jag plånbok, mobil, papper, pennor, cerat, glasögon,
en stor kalender (som jag tror är orsaken till hålet i min första favoritväska),
ibland har jag även näsdukar, halsdukar,
sondnäring, sprutor, slangar, blöjor och pappersservetter.
Ibland har jag kameran och då och då läppstift.
47. Någon favoritsak du gör innan du går och lägger dig?
Klämmer pormaskar.
48. Vad är du tacksam för idag?
Att min familj är frisk, att pengarna räcker, att jag ska läsa pedagogik, att jag har ett fint hem,
att jag har skapat mig en bra tillvaro.
Och att solen skiner.
Julgodis
knäck,
vit limetryffel,
Hennys chokladkola
och chokladkonfekt med pepparmynta
är vad vi gjorde igår.
Det är mycket roligare än att köpa,
och godare.
Knäcken blev stenhård dock,
så jag funderar på att göra en ny sats för de som vill ha kvar sina plomber.
Ingredienserna var nästan uteslutande ekologiska och en provsmakare tyckte det var gott...
fast med ett inslag av...något jordigt?
Till kolan, chokladen och tryffeln fixade jag hemmagjorda omslag,
med smörpapper, aluminiumfolie och färggrann papier crépon.
Det blir så fint så,
och jag känner mig så moderlig så.
Jag var tvungen att sätta på Radio Vinyl för att få den rätta känslan,
det räckte inte med ett förklä och jag hade inget huckle över håret.
Har jag blivit helsvensk nu?
Fredrik Lindströms senaste
Inte minst för att det har fått oss här hemma att tänka och diskutera kulturskillnader.
Även om jag är halvsvenska och har nu bott här längre än där
så är de första åren tydligt avgörande för hur man blir...inuti.
Många invandrare snackar skit om Sverige, snackar skit i den bemärkelse att de aldrig blir nöjda.
Det finns alltid något som irriterar, något som aldrig kommer att stämma.
Och jag instämmer i den känslan, jag kan hur jag än försöker aldrig bli kvitt den där obekväma diffusa känslan att aldrig riktigt passa in.
Integreringen har sina gränser, och det finns alltid en längtan bort.
Många inföda tänker: men om du inte är nöjd, varför flyttar du inte tillbaka?
De inföda har också alltid något att irritera sig över,
när det gäller invandrare.
Men ibland finns det inget att flytta tillbaka till...längtan är inte till en särskild fysisk plats.
Inföda vill att invandrarna ska lära sig, ta seden dit man kommer.
Men det är inte så enkelt.
Jag har brottats med de här tankarna i sjutton år.
Under samma tid har jag åkt tillbaks till ursprungslandet
och trott att jag skulle förstå med en gång,
att jag skulle minsann se att det var maten, eller språket, eller...
men det är något annat.
Vad man längtar till är känslan av
självklarhet.
Det är en känsla som sitter i ryggmärgen, den går inte att förändra hur man än försöker.
Självklarhet går inte heller att förklara, för den känslan är olika för olika grupper.
Du vet när något inte är självklart, för då skaver det.
Något är självklart när du inte längre undrar var du är,
när du bara är...
trygg.
Och det spelar ingen roll om det handlar om att vara trygg i en dålig miljö ens en gång,
så länge känslan är självklar,
så länge du vet exakt hur du ska bete dig, vad du ska säga,
så länge du vet att ingen kommer att tycka att det du gör eller säger är det minsta konstigt.
Jag tror att det är den självklarhetskänsla som många invandrare längtar till,
och den känslan går inte att få i en annan kultur.
Ett litet exempel, min sambo är helsvensk och jag är halv.
Min självklarhet finns någon annanstans.
Vi tänkte för en stund hur det skulle kännas att be grannen om ett glas mjölk.
Han skulle få en känsla av skuld, han måste åtgärda lånet av mjölken för att bli kvitt den skuldkänsla
som automatiskt skulle uppstå.
Jag skulle inte ens få en sådan känsla,
jag skulle bara tänka att grannen får komma till mig när han vill
och låna mjölk eller något annat.
Jag skulle glömma att jag lånade ett glas mjölk väldigt snabbt,
men inte min sambo.
Och jag frågar honom, varför skulle du känna skuld?
Han svarar att han inte vet, att det bara sitter i en.
Och så är det med tusen andra saker, som bara är, som bara sitter i oss.
Som vi aldrig behöver reflektera över,
förrän vi träffar någon som inte är...som oss.
Måste man göra något åt det här? Måste man förändras?
Jag tror inte det, jag tror inte ens att det går.
Och jag tror att det är därför det här med "integrationen" går så trögt.
Det verkar sitta en bild i svenskens ryggmärg att människor kan förändras på det viset,
vilket är lite av en paradox eftersom inte ens svensken själv kan förändras på det viset.
Så hur kan man förvänta sig att en invandrare
ska göra det man inte förmår själv?
Lösningen är inte att alla ska bo, där de hör hemma.
Det är dumt, korkat och naivt. Vi har alltid flyttat på oss åt alla håll och kanter.
Jag tror lösningen är att inse att man inte kan förstå allt, men att man kan lära sig hur en annan tänker även om det alltid kommer att vara till en viss gräns.
Lösningen är att acceptera varandras olikheter.
Jag tror att integrationen INTE handlar om att få alla pusselbitarna att passa in,
eller att det måste bli friktionsfritt,
utan lösningen är
att acceptera att pusslet kommer att förbli ojämt och krokigt,
mångfaceterat och
bara därför, spännande och givande.
Personligen tycker jag om att veta att jag alltid kommer att ha kvar något att lära mig.
Houston Anropar
Jag kom in!
få se om det går att koka ihop något vettigt
sen
av säcken med högskolepoäng.
Jag ska plugga igen!
Yeah!
Det känns som att
Shit vilket dåligt skämt, jag är hursomheslt förkyld. Igen.
Det bröt faktiskt ut när jag gick på Friskis och Svettis. Jag har inte satt min fot på ett gym på säkert tio år.
Fast jag har motionerat, simmat, sprungit, gått mil, gjort yoga, lyft. Men inte varit på Friskis.
Nu följde jag med en vän i onsdags, det var bra musik.
De spelade bland annat Svastica Eyes med Primal Scream.
Där nös jag tre gånger när jag hade höger ben och vänster arm uppe i luften.
Jag klarade av hela passet ganska bra ändå, det var faktiskt kul!
Men sen hände det nåt. Och nu har det blivit värre, host och rinn.
Nåja, det matchar vädret i alla fall.
KALSONGGÅTAN
oavsett ålder, religion, politisk färg eller status,
alltid använder sina kalsonger och strumpor
tills de ramlar av
eller tills de ser ut
som om de vore virkade?
Varför köper de inte nya???
Roadtrips i December
Men det måste vara det att jag älskar att åka tåg,
särskilt när jag får sittplatsbiljett.
Som det nu är bestämt ska vi allihop åka till Småland
för att fira ett grönt Christmas.
Allihop utom den delen av släkten som väntar barn.
Det ska komma snart, men ingen kan säga med exakthet när även om mvc envisas med ett datum.
Jag tycker att barnet ska komma på Julafton för då sparar vi alla en massa födelsedagspengar,
fast om barnet redan kunde prata skulle det säkert protestera högt.
Före nyår ska jag åka till Sundsvall i två dagar.
De jag ska träffa där har jag träffat förut,
men i själva Sundsvall
har jag aldrig varit.
Min mor delade dock ut söndagstidningar i Sundsvall 1954,
berättade hon häromdagen,
det känns genast tryggare.
Nyår ska jag fira i Stockholm, jo visst, för jag har barnvakt för första gången på tre år.
Fast jag har ingen aaaaning om vad man gör nuförtiden, på nyår alltså.
Traska runt stan full med fina kläder och obekväma skor känns avlägset,
parmiddag vet jag inte riktigt hur man får till,
sitta hemma gjorde jag förra året och året innan dess.
Dessförinnan firade jag med ett gäng som delvis har blivit upplöst
och delvis avlidit.
Jag vill hursomhelst titta på omiljövänliga fyrverkerier för då blir jag som ett barn på nytt.
Innan allt detta händer,
fast det lutar snarare åt efteråt,
ska min dotter och jag till Närke och hälsa på våra förmödrar samt morfar
och en hund.
Under tiden väntar jag på besked
om jag kommit in på pedagogiken.
Bäst att passa på att plugga det nu när det är så lätt!
Medeltids- och Fantasykulturer
Kan det vara så att hela den här grejen med att förlägga romaner till historisk tid
(alltså för längesen)
och fenomenet med livespel, fantasygenren och medeltidsfasoner
är en ursäkt för att gå tillbaks till gamla tiders könsroller?
Kan det vara därför det hela är så populärt?
Jag sitter här och funderar...och tycker att det ligger något i det.
Tvätteri
Inte ett moln i sikte.
Finns det något roligt med att tvätta???
(Uppdatering: tvätten är klar och det har börjat spöregna...)
Naturligt bleka tänder
Så här fina tänder fixade jag i Barcelona,
gissa hur...
Calle de Barcelona
Hej så länge,
jag kommer att sakna dej!
Balkonger från Barcelona
Diverse sådana
Jodå, jag gillar balkonger.
En viss typ borde kanske byta namn till "spanska balkonger" eller
"katalanska balkonger".
Varken spanjorer eller katalaner tycker om att bli jämförda med fransmän.
Fast jag vet ärligt talat inte hur det känns
för en balkong,
man kanske borde fråga en...
Saker från Barcelona
Rumsteven
Nattlampan på rummet
Några småfönster på rad mot en gård
Protester mot turismen
Graffitti, inte klotter
I moderna städer vet man skillnaden mellan Graffitti och Klotter.
Mosaik!
Bitar från en resa...
Happy New Year!
Här firar vi, in advance så att säga, på stranden nedanför Barceloneta.
När jag orkar/hinner kommer fler bilder.
Ok, jag orkar/hinner lägga ut en till bild
(fast den här tar Stora Smör Priset...)
Men varför får jag alltid lite skägg och mustasch på bilderna?
Och vad är det för röd fläck jag fått på kinden?
Höstböcker
"Hanteringen av odöda", av John Ajvide Lindqvist var den. Jag tror han är mest känd för
"Låt den rätte komma in".
Men hursomhelst är det "Hanteringen av odöda" jag läste ut häromdagen.
Den var topplitteratur när man har sånt här hösttråkigt väder som i alla fall jag har
så fort jag kliver utanför dörrn.
Inte minst känns det kusligt för att han har vuxit upp i närheten av där jag bor just nu...
och jag känner igen platserna han beskriver, ibland alldeles för väl.
Så väl att jag inte vet om jag kommer att våga promenera förbi en viss kyrkogård igen utan att tänka på några av karaktärerna i boken...och deras gravar.
Han har visst skrivit en uppföljare som kom ut i år. Pappersväggar innehåller flera berättelser och bland dessa får man reda på vad som hände sen, med de odöda...kommer jag att våga läsa?
Självklart! Jag bara längtar tills jag får tag på boken!
Men just nu förkovrar jag mig i välfärdsstatens uppkomst och utveckling, läser Göran Häggs "Välfärdsåren". Jag har inte kommit så långt i den, men som det verkar hittills ger författaren en både bred och djup bild av skeendena,
precis vad jag vill ha när jag ska läsa samhällsskildringar.
Vi får se vad jag tycker när jag har läst ut den.
De odöda och vampyrerna får vänta lite tills jag är klar med "den verkliga" världen :)
Poesins dag idag
Poesi
min
är oasen
i detta karga landskap
av wannabies
multimedia.
Poesi
är
en prunkande trädgård
ett lustens
hus
en Eden
där
själen
lever
och orden
sakta
faller
ner
över mig
och ner
över dig
och får
mig
och dig
att blomma
kinderna
dina och mina
att rodna
skrattet vårt
att spräcka
riva ner
en mur
eller två
och hjärtat
vårt
att jubla
hysteriskt
eller
spricka
av sorgligaste
sorg
blöda
bladigt
en stund
eller
långa timmar
när man inte får en blund
för man kan inte
sluta
hur man än vill
eller varför vill förresten?
var ärlig
du vill inte
sluta
läsa!
Eller skriva.
Copyright Lalanda
Proportioner
Finns det någon gräns för hur mycket vi kan shoppa för?
Enligt svd spås vi julhandla för femtio miljarder kronor i år, 5000000000 kr.
Julshopping på 50 miljarder kronor innebär ungefär 5 500 kronor per svensk, från spädbarn till åldring.
Men spädbarn och åldringar shoppar inte i särskild stor utsträckning.
Och inte jag,
och inte många andra familjer jag känner
handlar för i genomsnitt (om de har två barn) 20.000 kr till jul.
Finns det något som kan kallas Hållbar Konsumtion?
MILJÖMEDVETANDE
Skön, äntligen!
Välkomna tillbaka.
:)
Trängselskratten
Eller?
Pengarna ska gå till vägar,
inget till SL...eftersom kollektivtrafiken i Stockholm funkar så bra.
Extrabussarna och tätare turer ska inte återinföras,
utan de som väljer att åka kollektivt ska få trängas som...
jag kommer inte på nåt bra här utan att kränka någon grupp människor eller djur så jag säger:
de som väljer att åka kollektivt ska få trängas som fan!
Jag kan tänka mig att nästa steg blir att höja SL avgifterna som befarat
för att åtminstone behålla dagens optimala kvalité.
Det finns en liten bortglömd aspekt i det hela...miljön.
Att uppmuntra bilåkandet framför kollektivt är inte direkt förenat med miljötänkande,
tycker jag i alla fall.
Särskilt inte i en stad där man faktiskt inte behöver bil,
så länge kollektivtrafiken fungerar vill säga.
(Strejka mot akasseförändringen,
om du inte protesterat
har du accepterat.
Kom inte och klaga när din plånbok blöder om ett halvt år.)
A-kassan
"Arbetslöshetsförsäkringen är ett självfinansierat system dit varje löntagare avstår lön till försörjning vid arbetslöshet. Arbetsgivaravgiften till a-kassan är 4,45 procent av din lön.
För varje 10.000 kronor du tjänat i lön har du samtidigt avstått 445 kronor till försäkringen. Systemet skapades genom en överenskommelse där arbetarna avstod vissa lönehöjningar i tidigare avtalsrörelser."
Jag satt och räknade på siffrorna häromdagen och pengarna räcker redan gott och väl för att "finansiera" arbetslösheten i Sverige.
Så varför gör Anders Borg och co på detta viset?
Varför?
Enligt Moa Norell är anledningen till regeringens utspel denna:
"Det regeringen nu vill göra är att gå in och ta flera miljarder ur en försäkring vi alla betalat in till, för att ha råd att sänka skatten för det fåtal som har förmögenhet."
Man må tycka vad man vill om syndikalisterna, själv tycker jag just nu att de har en poäng.
En stor och viktig poäng i det de snackar om, nämligen:
Varför ska man överhuvudtaget höja en avgift som inte behöver höjas?
GENERAL STREJK NU!!!
Läs resten av artikeln och begrunda här
Bilister och SL
Vädret tvingar mig att bryta min skrivarstrejk (därmed inte sagt att jag är nöjd,
jag vill fortfarande ha GENERALSTREJK NU!)
Vad är det för nyhet att det börjar snöa?
Folk i stan hade redan glömt hur vinterdäck stavas
och sl fick oanade problem, för de vet inte heller att det snöar varje år.
Ja, behöver jag säga mer?
Nej jag tänker inte skriva mer
Inte på ett tag i alla fall, jag vill ha generalstrejk.
Mesar!!!
Se nedan
Generalstrejk
| A-kassa | Månadsavgift 2005 | Ny beräknad månadsavgift |
| Akademikernas | 90 | 294 |
| A-kassan SEKO | 104 | 338 |
| ALFA-kassan | 115 | 341 |
| Bensinhandlarnas | 92 | 364 |
| Byggnads | 103 | 322 |
| Elektrikernas | 92 | 349 |
| Farmacitjänstemännens | 92 | 311 |
| Fastighetsanställda | 90 | 341 |
| Finans-o försäkring | 86 | 307 |
| Grafiska arbetarnas | 104 | 351 |
| Hamnarbetarnas | 112 | 377 |
| Handelsanställda | 95 | 339 |
| Hotell & Restaurang | 97 | 364 |
| HTF | 102 | 336 |
| IF/Metallindustriarb. | 89 | 332 |
| Journalisterna | 105 | 329 |
| Kommunalarb. | 100 | 325 |
| Kommunaltjänst. | 99 | 320 |
| Ledarnas | 93 | 313 |
| Livsmedelsarbetarna | 92 | 353 |
| Lärarnas | 95 | 311 |
| Musikernas | 115 | 476 |
| Målarnas | 100 | 346 |
| Pappersindustriarb. | 105 | 329 |
| S:T | 84 | 307 |
| SIF | 90 | 325 |
| Skog & Träfacket | 97 | 336 |
| Skogs & Lantbruks | 96 | 357 |
| Småföretagarna | 98 | 315 |
| Svensk Handel och arb. | 107 | 342 |
| Sveriges Arbetare | 90 | 366 |
| Sveriges Fiskare | 240 | 656 |
| Sveriges Teater | 99 | 422 |
| Säljarnas | 120 | 345 |
| Transportarbetarna | 106 | 348 |
| Källa: Arbetslöshetskassornas samorganisation, SO |
Listan är hämtad från SVTs hemsida.
Min egen avgift höjs med 313% (Journalisterna).
Dessutom blir varken den eller fackavgiften avdragsgilla,
för min del innebar skattereduktionen från senaste deklaration
570 kr från fackavgiften plus 504 kr från a-kasseavgiften.
Nästa år kan jag glömma den reduktionen.
Idag är min månadskostnad för a-kassa och fackavgift, efter skattereduktion:
206 kronor
eller per år
2472 kronor
Nästa år, eller när Anders Borgs förslag går igenom, kommer min kostnad per månad att öka till:
509 kronor!
eller per år
6108 kronor!
Hur ser det ut för dig?
Jag tycker att vi ska gå i Generalstrejk,
jag tycker att hela Sverige ska stanna och protestera
NU!
Mental hälsa
Förslag: Man ska ha läkarintyg redan från den första sjukskrivningsdagen.
Det ska bli jätteintressant att se hur många vårdcentraler som tar emot snoriga, febriga bacill och bakteriespridare arbetande vuxna för att de ska få läkarintyg.
Eller hur många som kommer att ta emot kräkande vinterkräksjuka.
Får man komma in där då?
Måste man inte gå till infektionskliniken?
Kommer det att finnas plats för alla vinterkräksjuka på de fåtal infektionsklinikerna vi har runt om i landet?
Var ska man annars hämta sitt läkarintyg?
Eller har de tänkt sig att man ska komma efter några dagar eller någon vecka och säga:
"Goddag doktorn, jag var magsjuk eller förskyld förra måndagen och jag behöver ett intyg"?
Det ska också bli jätteintressant att höra vad läkarna tycker om det här förslaget...
jag vill se nyhetsinslaget på Aktuellt redan ikväll!
Veckans påstående
S.L.
Kvinnan som gick in i kylan
Det var likadant förra hösten, hela förra vintern och vareviga dag fram till vårens varmaste dagar.
Det är fruktansvärt kallt på golvet och kylan sprider sig uppåt väggarna och i rummen. Det enda rummet som är tillräckligt varmt är min dotters. Det rummet ligger ovanför ett daghem så jag antar att hon får låna deras stigande värme, medan vi andra som sover och rör oss i andra delar av boet får gå med raggsockorna och yllekoftorna på.
Är det nån som kommer ihåg att jag skrev att jag måste sova med mössan på förra året?
Då mätte inomhustermotetern sjutton grader på de kallaste områderna i lägenheten,
även med elementet fullt påslaget.
Snart är jag där igen.
Brrrrrrrrrrr!
Dagens citat
S.L.
Byta bana?
har jag länge funderat på detta.
Det kanske inte sker på en gång.
Om jag hade såååå mycket tid och kraft skulle jag inte ens överväga att byta bana ju!
Nä, men hursomhelst, om jag kommer in ska jag läsa pedagogik på halvfart i vår.
Spännande!
Torsdagsrecept
Nåja, det kanske inte är så farligt.
Denna kväll utan barn blir det hämtpizza,
eller annan mat lagad av någon utanför hushållets väggar.